Dagens Dödssynd I: Likgiltighet

Det är "inne" med dödssynder sen några år. Filmer, TV-serier och glassar döps efter den kristna kyrkans värsta doningar. Dessa utgör de svåraste brott en människa kan förfalla till. Personligen älskar jag dödssynderna och försöker leva upp till dem varje dag!

Jag börjar med dödssynden "Likgiltighet". Detta eftersom det är den svåraste och den jag inte kan spontanropa "Yes!" inför. Visst är det punk med "so what you boring little cunt - I don´t care"-mentalitet. Men det är minst sagt omoget att inte bry sig. Jag är etnisk svensk, man och heterosexuell. Jag blir ändå förbannad på rasism, sexism och homofobi.

Men ändå. Jag satt på en uteservering igår och tog ett par 60-centiliters Heineken. Utanför gick en kille från Greenpeace. "Vad tycker du om oss?" frågade han sina offer. Vad skulle jag själv svara? "Ni gör mycket bra, det tycker jag verkligen! Men jag är dubbelmoralist och älskar grillat valkött! Och skulle verkligen inte banga för några svarta kotletter om jag fått chansen! Fuck the whales!" Den värsta plågan som finns är alla bettlare som vill snyta en på slantar till sin ideella verksamhet. Handikapprörelser, Barncancerfonden, Rädda Barnen, Radiohjälpen, Agfanistanochhansmoster-grupperna... De får aldrig ett öre av mig! Men det beror på att jag är extrem kollektivist i ohelig allians med extrem individualism. Den alliansen är mitt fundament. Jag avskyr "valfriheten" och "fondtänkandet". Jag vill fan inte teckna en massa försäkringar och avtal. Palla! Det är väl det man ska ha Pappa Staten till? Och facket? Överlåter jag sånt till "överheten" är det ett övertänkt personligt val!

Utilitarismen är en etisk-filosofisk inriktning som handlar om "nyttomaximering". Man ska beräkna allt man gör krasst för att så många som möjligt ska bli lyckliga. Ändamålen helgar medlen, baktanken kan man lycksaligen fnissa åt: Jag smyger in till min granne för att göra inbrott och stjäla lite silver och porslin. Då får jag se en mördare som smyger till min grannes säng för att mörda henne. Jag tar en kandelaber och slår ihjäl mördaren. Sen dumpar jag honom i kanalen utan att min granne får veta nåt. Fram med miniräknarna: vilka blev lyckliga? Grannen, grannens släktingar och anhöriga... skit i principer och värderingar; det är resultatet som räknas i sann kapitalistisk anda! Utilitarism och konsekvensetik förespråkas i Sverige av Stefan Einhorn, Torbjörn Tännsjö och andra som jag gillar som fan. Men där jag saknar något. Nämligen: likgiltigheten!

Den antagligen kändaste utilitaristen är australienaren Peter Singer. En otroligt missuppfattad filosof som tyvärr har låtit sig utnyttjas av politiska sekter som EAP (när han höll ett föredrag i Lund för några år sen t.ex.). Singer, som är djurrättsrörelsens apostel, räknar krasst nyttomaximalt: ger man sju kronor och trettiosex öre kan man rädda livet på ett barn i Tredje världen. Han jämför det med att se ett barn på en järnvägsräls som ett tåg rusar emot. Man KAN rädda barnet! Jag tänker: vilken jävla fitta den där Singer! Emotionell utpressning är fan det värsta jag vet! Jag vill betala skatt och låta de som bryr sig finansiera nödtagarna. Palla hålla koll. Dessutom menar jag att jag befinner mig i ett moraliskt överläge: jag vill ha ett samhälle som BYGGER på att orättvisor stoppas och att alla människor ges likvärdiga möjligheter. Var i världen de än befinner sig.

En gång för alla: "välgörenhet" är den direkta och praktiska motsatsen till solidaritet! Det är den yttersta förnedringen av de som behöver allt annat än förnedring! Medelklasspack från väst ska fan inte försöka "rädda världen" när det är de själva som ligger bakom missförhållandena. Tommy & Annika-folkpartisterna skadar mer än de hjälper. De upprätthåller enbart en kolonial-kapitalistisk hegemoni som är roten till det mesta av det onda.

Så Du som inte orkar bry dig om fadderbarn, tsunamioffer o.s.v.: Njuuuuuuuut! Du lever här och nu! Och staten och FN SKA fan fixa med det praktiska för rättvisan och nyttomaximeringen! Snart ska jag slänga en banan i min mixer, och jag skiter i vilket land den kommer ifrån eller om den är "Rättvisemärkt" (ett märke som självfallet är lukrativt och därmed utnyttjat; köper Du "rättvisemärkt" gynnar du kapitalister som exploaterar de kolonialvaror som inkluderar inhemsk arbetskraft)!

Den visaste av alla dårar, Friedrich Nietzsche, skrev boken "Also spracht Zarathustra". Det var där han lanserade idén om "Övermänniskan". Kanske världens mest missförstådda idé (eftersom folk, i synnerhet "bildade" kulturskribenter, är obildat patrask som aldrig läser vad de skriver om). "Das Übermensch" handlar inte om ett socialdarwinistiskt cyniskt as som slår sig till överhöghet medelst nävrätten. I boken är slutsatsen att Människan blir större än sig själv om hon kan göra sig fri från "medlidandet". Och varför inte frigöra sig från en skuldbörda om man kan?

Länge leve likgiltigheten!