Chainsaw Caligula (Sågar Den Nya W.A.S.P.-skivan)

Sitter vid midnattstimman och lyssnar på W.A.S.P.:s nya "Babylon" för första gången. Tyvärr når den inte upp i förväntad nivå som uppföljare till underbara och underskattade "Dominator" från 2007.

Det inledds partyrockigt med "Crazy" och "Live to die another day". Hyfsade men slätstrukna W.A.S.P.-låtar man liksom hört förut. Möjligen funktionella. "Babylon´s burning" sticker måhända ut lite smått i mina öron, men det är kanske enbart för min barnsliga fäbless för klyschor som "Babylon´s burning - six hundred six six, the rising Beast" i allsångsrefränger? Och "dramatiskt prat" som ett stick? I vilket fall är det en av de låtar som sätter sig bäst vid första lyssningen (trots att de spelat in den 666 gånger innan med andra titlar). Bortsett från Deep Purples "Burn" då som är följande spår och man hört till leda. Man tycker t.o.m. att Jörn Lande är fantasilös när han gör låten. Men norrbaggen har åtminstone passande röst för den. Blackie har en alldeles för vacker och klar röst, det blir ingen power alls och skulle passat bättre instrumentalt (m.a.o. inte alls, och allra minst på en studioplatta med enbart nio låtar på). "Into the fire" är däremot en ganska snygg ballad där Blackies tårdrypande stämma kommer väl till pass. Även denna har vi dock hört förr... "Thunder red" är en sån där rockrökare man ska åka Helldorado-fordon till. Ni vet vad jag menar. Nästa.

"Seas of fire" sticker ut genom ett konstigt tempo. Disharmoni behöver verkligen inte vara något negativt. Men här är det det. Shut-up-shut-up-shut-up-shut-up.....! "Godless run" är sista egna låten. Sista låten W.A.S.P. själva skrivit vill säga. Men den är faktiskt lite "egen" på det sättet att den sticker ut lite. Och det är tacksamt. Det är en hair metal-ballad med smäktande gitarrer, men långt ifrån en blivande klassiker. När de första tonerna i nästa låt tar vid har man redan glömt den. Chuck Berrys "Promised land". Blackie "sänker" rösten och nu är det väl meningen att det ska dofta saloon?! Dominerande gitarrsolon, men knappast Chucken. Ytterligare en cover som inte ens borde präntas på en singel-b-sida. W.A.S.P. har gjort ett flertal underbara covers. Nu misslyckas de dubbelt. Och som sagt: varför två covers på en skiva med nio spår? Kan de inte anstränga sig och skriva lite nya egna låtar istället? Jag efterlyser inte en ny "Kill Fuck Die". Men sju "nya" låtar som man hört i X antal versioner innan? W.A.S.P. var bättre förr. Typ 2007.

Det bästa med skivan är nog det snygga omslaget. Jag hoppas verkligen att den växer. Eller att de snart gör en ny och mer idérik skiva. Motörhead varierar sig mer än W.A.S.P. idag. Babylon faller, som Imperiet sjöng.