Nu är det tveklöst höst. Man vadar fram i böljor av gigantiska gula eller blodröda löv. Ordentligt dimmigt inatt. Jag fick gå och länsa mitt konto på kontanter för att skydda dem från elaka autogiron. Jag fick dagsersättning vid midnatt och elräkningarna var de värsta jag någonsin haft. Teleräkningarna också för den delen. Fast snart ska jag slippa Telia helt. Lärarförsäkringar och CSN blir nästa svavelsprutande drakar att tampas med.
Men Dio-konserten i Götet är räddad! Som det ser ut får jag skippa både Isis och W.A.S.P. i Malmö nästa vecka, men det får jag leva med.
Jag får väl fortsätta möta hösten i Mumindalen. Ikväll blev det "Småtrollen och den stora översvämningen", den första Mumin-boken från 1945, skriven i skuggan av andra världskriget. Man märker mer och mer hur vanligt förekommande ordet "melankoli" är i Mumin-böckerna. Knappast ett uttryck för dagens menlösa barnböcker. Men de är tröstefulla. För vuxna som för barn, för människor som för knytt.
Jag kollade även på första avsnitten av den där dockbaserade Mumin-TV-serien från 70-talet. Fast dessa tre hette "Vår i Mumindalen"...!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar