Jag gläds över Kyrkomötets beslut att tillåta homosexuella att stå framför altaret. Jag är varken homosexuell, kristen eller medlem i Kyrkan. Jag antar att jag aldrig ens kommer att bli gift. Men jag hoppas och vill tro att jag har mer empati än de "altruistiska" Människokärlekens självutnämnda stormtrupper eller passiva sörja som försvarar en diskriminerande institution.
Min glädje är främst skadeglädjen. Jag skulle vilja höra det förbittrade halleluja-snacket om att snart får man väl gifta sig med ett djur.
Men så blir det väl snart? Människa - djur, eller hur? Och anpassningen efter muslimernas (o)seder kommer väl att leda till månggifte? Ja för fan, säger jag! Min lagård är mitt harem! Och Rosa, Majros och Stella tillhör åtminstone motsatta könet!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Du har väl inte knullat med Rosa? horr horr...
Nä, men månggifte, varför inte? Att älska fler är att älska mer! Snart måste vi slita oss fria från monogamins bojor!
Saga hette hon! Saga!
Håller med om vartenda ord!
Skicka en kommentar