Överslätande betraktelsesätt 2 - Serier

Jag har hela tiden försökt lyfta upp den tecknade serien som genre i mina bloggar. Den har ju flera dimensioner:

* Litterär (tankar, ord, anspelningar)

* Berättande (olika dimensioner, som i god skönlitteratur)

* Konstnärlig (som är en hel vetenskap bara i sig)


Asterix fyller 60 år! Jag har alltid älskat den serien, och satt ofta och läste albumen på biblan i Knislinge när jag var i 10-årsåldern. Eller slogs om dem i skolbiblan i Hanaskog. Men jag har aldrig varit en fysisk slagskämpe. Annars/därför borde jag inte minst idag identifiera mig med Asterix: en kortväxt blond kämpe i medelåldern som aldrig får knulla!

Bortsett från Hermann Hesses "Siddharta" lånade jag tre talböcker med Mumintrollen idag. Jag förstod dem aldrig riktigt när jag läste dem i 10-årsåldern (och jag älskade Mumin som seriealbum på lekis). Samma sak har jag förstått att det är med Asterix. Åsa Linderborg skriver om "Obelix och c:o":

Gnosjonny

Jag har gått otaliga marxistiska grundkurser (och de tycks aldrig ta slut) och kan bara garva gott! Jag vill minnas att jag njöt av att ett av de första albumen, "Asterix och Kleopatra", innehöll fackliga konflikter mellan de som byggde pyramiderna och höjdarna när jag läste om albumen för 10 - 15 år sen (och ännu inte fått tag på alla)! Som DDR- och Trabi-freak garvade man ihjäl sig när man såg "Asterix in Trabantenland" i f.d. DDR i mitten av 90-talet! Det enda album jag har på utländska språket! ("Gudarnas hemvist" på svenska!)

Så läser man denna *suck*-kommentaren efter Linderborgs artikel: "spunke, 28 år, Igår 14:34. Fick direkt vibbar av artikeln från debatten för ett tag sedan att Tintin skulle vara gay. (Att Tintin levde ensam med hund i ett stort hus tillsammans med en ruffig sjöman) Låt serier vara serier tack, allt ska inte analyseras."

Suck, som sagt.... Nu kommer föraktet och den totala obildningen gentemot serier igen! Och det korkade överslätande.... Jovisst, jag har läst jungianska övertolkningar av hyfsat raka och enkla berättelser med en fantastiskt knorr. Men det är en allmänn utgångspunkt att Asterix under Coscinny applicerade samtidsproblem i ett fantiserat keltiskt/galliskt Bretagne. Åtminstone en liten okuvlig by...


Serie-faiblessen är en av många huvudanledningar till att jag älskar Åsa Linderborg. Jag prenumererade på Joakim Lindengrens Kapten Stofil flera år innan jag fann henne. Men hon hypar serieblaskan i Aftonbladet! Jag har inte haft råd att förnya prenumerationerna på varken Kapten Stofil, Galago (sjukt nödvändig serieantologi!) m.fl. på sistone, efter ett intimt kärleksförhållande sen 90-talet! Och som sagt inte skaffat Arne Anka-grejer på minst ett decennium!

Men nu såg jag på Ica Maxi att Arne Anka kommit ut som klassisk serietidning i Kalle Anka-format! Och en av de bästa serietecknarna, Johan Wanloo, hade en serie om att läsa populära romaner i serieform på 30 sekunder eller nåt! En av romanerna var Åsa Linderborgs "Mig äger ingen"! Underbart avskalande och ironisk! Jag njöt! Men mest njöt nog Åsa! :-)


Åsas Babar-artikel är ytterligare en njutning för en gammal.... för en sån som jag! :-P

Babar