Zombier

Det passar att sitta och titta på "Skräckministeriet" på SVT Play i ett nersläckt rum mitt i natten! Senaste avsnittet handlade om zombier. Enkelspåriga, dumma varelser som går rakt genom rutor och murar. Som är slöa både i kroppen och sinnet och därför enkla att oskadliggöra. Om de kommer en och en vill säga. Men det gör de inte! De kommer i miljontal! Just mot dig! Nu!

Jag tror att skräcken för zombier är ren instinkt: den naturliga skyddsmekanismen mot att bli anfallen i flock. Och människan är ofta ett programmerat robotsläkte i flock. Titta på krig. Eller mobbing. Eller lynchningar.

För en person med social fobi måste zombier vara ett helvete som de facto existerar runt omkring en. Jag tror att alla har upplevt (med "levt" inom citationstecken) zombier runt omkring sig. Vem har aldrig blivit oskyldigt anklagad för något och fått alla mot sig? Och plötsligt kommer tunnelseendet. Ångesten. Paniken. Zombierna! Ta bort dem! Stick! Försvinn! Dö! Dra åt helvete! Människornas skrämmande och zombiemässiga gruppbeteende spär verkligen på! De går inte att resonera med! De kommer bara mot en med sina tomma blickar och gapande munnar! Att de vill äta just ens hjärna är mer än övertydligt!

I programmet trodde amerikanska zombieskapare att det handlade om rädsla för Apokalypsen. Kanske för de fromma amerikanerna med sin paranoia för kommunism, terrorism, aliens eller sin egen och andras sexualitet. Själv tror jag inte att Domedagen stundar för att vi har finanskris och svininfluensa. Men människors förändring och avhumanisering i grupp är skrämmande.


Jag hoppades att ett av avsnitten skulle handla om barn. Och nästa program ska göra det! Bra! Det skulle fan vara tjänstefel annars!