Det är natt. Jag står vid en liten sjö i en skogsdunge. En matt måne lyser. Jag känner mig vemodig. Ur lurarna strömmar Amorphis folkmusikaliska metal med texter byggda på det finska nationaleposet "Kalevala". Jag grubblar. Tänk ändå? Tänk om jag är sån ändå? Men hur? Tänk om jag är en finne? Ack nä?!
Jag vandrar vidare. Tittar fundersamt och lite virrigt i marken. Jag tycker om skogar, sjöar och vemod. Jag tycker om att bada bastu. Jag tycker om att dricka brännvin. Jag tycker om att äta björnkorv. Jag tycker mer om raggare än om yuppies. Jag gillar MA Numminen...
Hur ska jag ta reda på det hela? Jag måste undersöka mig! På lekis var mitt älsklingsseriealbum Mumintrollen. Jag älskade TV-serien med dockorna och Toves röst. I tioårsåldern läste jag Mumin-böckerna. Men jag förstod nog inte alla vuxengrejerna. Och jag har inte läst om dem sen dess. Det måste jag ändra på. Omedelbart. Redan nu. Inatt. Tänk om jag är en hattifnatt? Eller en hemul? Jag är ju ful? En snusmumrik? Jag börjar med "Det osynliga barnet". Uppläst av Mark Levengood.
4 kommentarer:
Fler bevis på ditt finska påbrå:
- du har bott i Olofström
- du har jobbat på Volvo Olofströmsverken
- flera av dina syskonbarn har finskt efternamn (vuorela, knuuti och kurkinen)
- du lyssnar på hårdrock
ps. Tove Jansson är en utmärkt författare och tecknare. Jag fullkomligt älskar allt med Mumin! Det har för övrigt kommit ut en ny Mumin-film som jag inte sett. Och de japanska tecknade Mumin-filmerna är skitbra, vilket även Dorian tycker.
Olofström, Volvo och efternamnen tänkte jag oxå på! Hårdrocken kom ju in lite på med Amorphis!
Så har jag ett bevis till: en bror som älskar Moomin! Måste kolla upp även tecknade Mumin!
"Det osynliga barnet" är bra så in i saatan! Väldigt stark psykologi över både vuxna och barn (vokksna å paarn)!
SOUMI FILIFJONKAN PERKELE!!!!
Även Toves andra böcker är väl värda att läsa. Hon har gjort mer än Moomin-lajnen! :)
Ska börja frossa i Tooove!
Skicka en kommentar