söndag 4 oktober 2009

Hommage till Hösten

Höst.
Löven trillar.
Grannen Jöns i röven pillar.
Fågeln flyger.
Vart flyger du, fågel?
Räfsan ska ut ur skjulet.
Ja, nu är det höst.
Det blåser.
Kanske en storm?
Räligt vär, säger Måns.
Men jag undrar.
Hittade en fjäril i fönsterkarmen.
Trodde den var dö.
Men den låg bara och sov.
Fällde upp och igen sina vingar när jag pillade på den.
Det var en påfågelsöga.
Granen runkar sin stock i blåsten.
Sitter vid mitt fönster.
Hösten är ett måste.
Och ganska grann.
Tänk på dä!

4 kommentarer:

broder Daniel sa...

du är allt en redig rövpoet du!

dyermaker sa...

Så vackert...

Per-Ola sa...

Poeten Martin... :D

Caligula sa...

Jag måste skaffa en basker så jag kan samla tankarna bättre. Och betrakta. Och skalda. Hösten är lyrikens tid.