Färger

Programmet om Bibi Andersson var intressant. Och programmet efteråt om färgernas betydelse var superintressant. Det tog upp färgerna ur ett fysiologiskt, psykologiskt och sociologiskt perspektiv. Färgerna har en evolutionär betydelse. På dem kan vi instinktivt ana vilka frukter som är goda att äta. På dem kan vi ana vilka som är lämpliga partners att fortplanta oss med (de tog inte upp smink och make up men det spelar klart in rent biologiskt). Rött är eldigt, jag reagerar själv på "heta" tjejer som nyss färgat håret rött.

Symbolvärdet är intressant. Och det påverkar oss även som konsumenter. Det är mycket lätt att manipulera och bli manipulerad. Vitt står för renhet och renliget. Oskuld och hygien (vem vill bada i ett brunt badkar?).

Vi reagerar olika på olika färger. Det var lite kul när de tog upp färgen rosa. Det gjordes undersökningar som försökte visa att kvinnor reagerar mer på blått och rött. Alltså faller de platt för rosa. Jag tyckte det var lite spekulativt biologistiskt, men vem vet? Rosa skulle även ha en lugnande effekt. Ett fängelse i USA (where else?) hade rosa celler och fångkläder. Självfallet provocerade det flera. Lemmy skriver i "White line fever" om när Hells Angels frågade honom om de skulle döda Brian Robertson för hans fjolliga kläders skull. Blått gör oss sömniga. Och det är ju en "skymningsfärg". Kanske därför man har så lätt att somna framför TV:n där ju ljuset alltid är blått från grannen? De nämnde vinterdepressioner och störda ljussignaler till hjärnan. Jag reagerar otroligt starkt på den vita snön som ligger och skiner nu och känner mig mycket piggare och gladare. Jag älskar natten, mörker och den svarta färgen. Men den gör mig melankolisk och inåtvänd. Jag börjar mer och mer tro på allvar att jag har någon slags bipolär grej.

Självfallet spelar färgvalet roll v.d.g. hur vi uppfattas och vill bli uppfattade. Färgen på kläder, bilar, bostäder... Vissa färger sticker ut beroende på sammanhanget. Anses som "osmakliga". Jag var på en föreläsning med Josefin Brink häromåret. Hon hade blonderat hår, knallrött läppstift och knallröda lackstövlar. Och är riksdagskvinna och sitter i det arbetsmarknadspolitiska utskottet. Det tyckte man passade väldigt konstigt in. Många skulle nog avfärda henne som oseriös, hur övertygande hon än argumenterar. Trist.

Det som slog mig efteråt är vilken onaturligt ful och tråkig värld vi lever i. Inte naturen, tvärtemot. Men samhället. Bokstavligt talat grått. Sossegråa kläder. Betong. Förbud att sticka ut. Varför kan inte samhället få vara härligt färgstarkt och levande? Präktigt prålande? Får det en "luderstämpel" då?

(Grått behöver dock inte vara osexigt! Kolla på Bibi-bilderna nedan!)