Vari Vår Hjälte kommer ur garderoben i gymmet
Igår var jag på gymmet för andra dygnet på raken. För första gången på evigheter. Fem minuter på löpbandet och jag fick håll, fint. Det fick verkligen bli en trögstart. Jag trodde först att de tagit bort stepmaskinerna, men de hade bara flyttat dem. Men halva salen är ockuperad av såna där stavmaskiner. Och de känns ju ruggigt bögiga. För självfallet är det bögigt att ha minsta lilla koordinationsförmåga (vilket jag är i total avsaknad av)!
Men det tog ännu mer emot att otränad bestiga en stepmaskin. Så det blev en stavmaskin. Och tro det eller ej: nästan direkt kom jag upp i flytet! Jag kunde stava! Jag var inte rädd! Jag kände mig förlöst! Fri! Jag hade kommit ut ur garderoben!
Framsida lår och bröst sen. Trögstart som sagt. Desto mer tid la jag i bubbelpoolen och torr- och ångbasturna. Avspänning och välbehag. Adrenalinet bytt mot endorfiner och dopaminer.
"I kissed a girl and I liked it" som alltid på gymmets radio. En och en halv timmes promenad sammanlagt dit och hem gick finfint med Nick Caves "Murder Ballads":
"Yeah, I'm Stagger Lee and you better get down on your knees
And suck my dick, because if you don't you're sure to be dead"
Said Stagger Lee
Billy Dilly dropped down and slobbered on his head
And Stag filled him full of lead
Oh yeah.
Idag har jag ont som fan i bröstet. Av träningsvärk. Kan inte dansa omkring adrenalinfylld i lägenheten till dunkande och brutal tysk electronica. Som är kvällens tema!
NP: And One - Techno Man
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar