"Parkvakten är efter dej! Jag vet inte vad du har gjort. Men jag är säker på att jag gillar det."
(Muminmamman)
Mumintrollet, Snorkfröken och Filifjonkan hade eldat upp parkvaktens förbudsskyltar på midsommarnatten. Och hamnade i fängelse. I själva verket fick de skulden för att Snusmumriken sådde hattifnattar i parken som en hämnd för att parkvakten förbjöd allt trevligt. Lilla My hängde självfallet på. Och alla de "undertryckta skogsungarna" i parken som inte fick göra nåt kul blev befriade!
Muminhjältarna är farliga! Och jag är farlig som kollar på "Mumintrollets farliga midsommar" mitt i vintern!
Det är en barnfilm. Lite synd ändå. Jag vet ju genom böckerna ("Farlig midsommar" är en av de bästa) hur mycket Snorkfröken trånar efter Mumintrollet. Nu fick de äntligen chansen att ligga i samma hängmatta uppe i en trädkrona över natten. Ensamma! De låg och tryckte sig mot varandra. Jag var instinktivt beredd på hångel och petting. Och nakna är de ju alltid. Men det är ju som sagt en barnfilm...!
Själv blev jag riktigt betagen av Mymlans dotter. Vilka ögon! Kanske lite tråkig, men snygg! Desutom skulle tråkigheten kompenseras mer än nog med att man skulle få Lilla My som svägerska!
Det är extra roligt att denna film från 2008 är inspirerad av de polska dockfilmerna från 70-talet som Tove själv var inblandad i. Det är verkligen inget fel på de tecknade japanska filmerna. Men dockor och tygkollage är bäst rekvisita! Magi!
Filmerna fångar inte det psykologiska och existensiella djupet på riktigt samma sätt som böckerna. Det skulle kräva mer än 80 minuter samt uppläsning direkt från boken. Men nära på. Muminfolket är lika fåniga. Lika melankoliska. Lika förlösande och befriande. Man somnar lycklig! Som Snorkfröken!
Här följer två recensioner jag vänder mig mot:
Vad tror recensenten egentligen att Snorkfröken vill säga när hon ber Mumintrollet "beskydda henne"? Så oskyldig tror jag som sagt knappast hon är! Även i böckerna är hon fåfäng, kärlekskrank och drömmande. Dessutom är personligheterna i Mumindalen inga "ideal". De är ett myller och en fantastisk mosaik av personligheter som finns i vår egen värld. I Tove Janssons Finland och i dagens Sverige.
Detta är riktigt uselt. Snacka om missförstånd. Och "auktoritär uppfostran av skogsbarnen"? Med tanke på det antiauktoritära hattifnattattentatet (smaka på det ordet, sucker!) mot parkvakten? Suck...borde så hattifnattfrö innanför kalsongerna på dig nästa nyårskväll!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar