Så har jag mumsat i mig säsongens sista jultallrik. Dax att gå vidare till something completely different. Frågan är vad? Nåt somrigt?
Kollade på "Che - Gerillaledaren" med avbrott för ett program om Strindberg och hans "litterära och konstnärliga barn" på Kunskapskanalen. Kina, Hollywod, Staffan Westerberg, Maja Lundström.... väldigt spridda skurar som tycker att det som Ågust själv kallade "oredigt jox" är ytterst angeläget. Och det är det ju. Hans eld är fortfarande den största i Sverge. I år är det 100-årsjubiléet av Strindbergsfejden. Den som Strindberg utkämpade mot Kungahuset, Kyrkan och Svenska Akademien. Vilka ska jag själv fightas med i år till den store gigantens ära? Detta år då svenska folket slickar Kungahusets röfv värre än på Strindbergs egen tid? Men jag ska nog spruta eld på etablissemanget och ge dessa ett Inferno!
Liksom "Che - Argentinaren" är "Che - Gerillaledaren" både bra och trovärdig. Che framställs som en Kristusgestalt som inte bara kämpar i djungeln och håller moralen uppe. Han botar även fattiga barn som kommer i hans väg och är allmänt helgonlik. Strindberg är föga helgonlik i mina ögon; snarare Antikrist än Kristus. Men det var just en sån som behövdes i hans samtid. De som "dejtat" Ågust kan omöjligt låta bli att jämföra sig med honom, det såg man i filmen. Och det ser jag på mig själv. Jag får låta mig bli mer inspirerad och sluta vara så JÄVLA MESIG i mina bloggar. Oredigt jox, fy fan! Kyss mig i röfven!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar