Jag är en järnhård motståndare till barnaga. Det kommer jag alltid att slåss mot. Jag hade en slagkraftig blogg mot barnagan i samband med 30-årsjubiléet av det svenska lagförbudet förra året.
Jag är inte heller anhängare av måttlig husaga. Jag tycker att det är bra att lagen inte längre tillskriver en rätten att aga sin hustru (om hon inte bönar och ber om det) eller sitt tjänstefolk.
Men det finns ett undantag. Vissa typer av anarkister. De som menar att "när man behöver räcka upp handen för att få tala börjar förtrycket". Och därför tar sin antiauktoritära frihet att gapa rakt ut.
Jag är ingen ungdom längre. Jag har slyngelåren bakom mig. Jag är en sur stofil som börjar komma till åren. Att räcka upp handen och vänta på ordet är ren och skär hyfs! Då tillskriver jag mig själv rätten att kringgå de förtryckande lagarna, dra ner byxorna på odågorna och ge dem smisk på bara stjärten så de inte kan sitta på två veckor! En rejäl risbastu mår de bara bra av!
AGA - Anti Gaphals Aktion
Reclaim The Spanking
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar