Hädelse

I år är det 40 år sedan lagstiftningen mot hädelse upphävdes i vårt land. Det var alltså straffbart att "kränka" en religion i Sverige. Detta innebär knappast att vi idag nått det själsligt fria Paradiset där yttrandefriheten är säkerställd som amen i kyrkan. Vid profetens skägg.

Den katolska republiken Irland fick för mindre än ett halvår sedan en ny lag (jag citerar Wikipedia):

En person kan anklagas för att ha publicerat eller yttrat något blasfemiskt. Kan inte den anklagade genom omvänd bevisbörda visa att "en förnuftig person skulle finna genuint litterärt, konstnärligt, politiskt, vetenskapligt, eller akademiskt värde i den sak som berörs av brottet" och sedan fälls i domstol, döms den åtalade till böter upp till ett belopp av 25 000 euro.

Om det väcker så pass starka religiösa känslor att det föranleder en anmälan har det till 99% sannolikhet "konstnärligt värde"! Konsten är inte till för att stryka medhårs utan för att skvätta färg i ögonen på betraktaren! Och vem ska avgöra vem som är "förnuftig" i sammanhanget? S:t Patrick?

Även i Sverige förs anti-blasfemiska krav från kristet håll. Den tidigare kristdemokratiske riksdagsledamoten Tuve Skånberg skrev en motion om årerinförande av straff för hädelse. I media, i synnerhet små lokaltidningar, framför kristna personer gråtvalser om att de blir "sårade i sin tro" av kritik mot kristendomen. Och har det som motiv till att kräva åtgärder mot dylik hädelse.

Självfallet är detta droppar i havet i ett land där majoriteten utgör sig för att på ett eller annat sätt vara kristna (eller är det genom medlemskap i Svenska kyrkan). Även om det rent av skulle vara en rännil vigvatten i en dopfunt så är det inte representativt. Även jag bär på känslor. Ett socialt patos. Jag vill gärna tro på ett rättvisare samhälle. Får jag motargument mot denna heliga lidelse blir jag självfallet sårad i mina känslor. Men det får jag ta. Då får jag pröva min tro. Kanske rent av stärka den.

Kristendom utgår inte från att kristna tjejer inte får sex. Islam utgår inte från att muslimer vill spränga sig själva och "oss andra" i luften. Som "sekulär svensk" tycker man att man som muslim bara skulle skaka på skallen åt de ytterst korkade Muhammedkarikatyrerna ("det fanns ju typ såna bomber för 1400 år sen...). Nu var ju dock syftet inte att ta sig den konstnärliga friheten och rätten att "såra känslorna" genom hädiska provokationer. I sitt sammanhang, en stor dagstidning för "äktdansken", målades bilden (bokstavligt) fram av "den ondsinte andre" (muhammedanen). Detta i ett land där ett rasistpart nådde stora framgångar genom hets mot muslimer och landet själv deltog med trupper i evangelistiske George W:s Guds krig mot (tidigare sekuläre) Saddams Gud. De hade sin fulla rätt att publicera den. Men intentionen var ful.

Min egen intention när jag (många år efter och bilden är uttjatad) publicerar karikatyren här är fin, hehe. Jag vill försvara rätten till hädelse, inte hetsa mot folkgrupp.

Påven och andra högerkristna må förfasas över och vilja stoppa den vackra "Ecce Homo"! Israels ambassadör må sabotera den vackra "Snövit och Sanningens Vansinne" (som i och för sig inte har med religion att göra)! Någon rabiat imam må hota med bomber för Muhammedkarikatyren! Penisen är kort, men konsten är lång!