Bokhandlern i Kabul

Efter att ha läst "Bokhandlaren i Kabul" försökte jag sätta mig lite in i kritiken mot boken. Jag ska gå mot strömmen och gå i försvarsställning för Åsne Seierstad. Om jag hamnar på de västerländska krigshetsarnas sida i vissas ögon får det vara värt det. De som läser min blogg vet vad jag tycker om USA:s och Sveriges krig i Afganistan. De vet vad jag tycker om rasim och imperialism. Och det är utgångsläget!

"Öst är öst och väst är väst, och aldrig mötas de båda" skrev jag i en blogg häromdan om Mors lille Olle och Mowgli. Kanske hade Kipling rätt? För hundra år sen handlade det om "The White Mans Burden" i "civiliserandet" av Asien och andra kolonier. Stackars svartskallar som måste få händerna och huvudena avhuggna av kristna vita människor som vet bättre. Men nu snackar vi 2002!

Åsne bosatte sig i bokhandlaren Sultan Khans hem (schysst namn; en sultan och en mongolisk tyrann!) nåt år efter att USA startat sitt barbariska krig mot talibanerna (deras gamla allierade mot Sovjet) trots att de visste att de aldrig skulle komma åt bin Ladin. Kritiken Åsne har fått är att hon tolkar saker västerländskt när hon gör anspråk på att vara objektiv...

Wow! Vem fan kan vara objektiv? Har man inte alltid kulturella värderingar? Som vanligt: läs boken och gör dina egna värderingar! Jag sågar en "analys": "För att ge en så rättvis bild som möjligt av familjen väljer Seierstad att go native, dvs. att resenären gör sig till en annan för att kunna se det Andra på dess egna villkor." Självfallet kan en människa inte bli "en annan"! Gör Åsne det är hon knäpp!

Afganska kvinnor är feta och frossande på matolja i kritiken. Afganska män är slöa och slappa. Finns inte motsvarigheten i Norge? Nu jävlar:

"Kvinnor klädda i burkha upphör att vara subjekt och blir till omänskliga objekt. Burkhan får ett eget liv som berövar kvinnans existens. I reseskildringen kan vi således läsa uttryck som ”en höggravid burkha”, ”den fladdrande burkhan”, ”feta burkhan”, ”ledarbrukhan”, ”den svällande burkhan”. Kvinnan i burkha är livlös. Att prata med en kvinna i burkha ”är som att prata med en staty med blått tyg över.” (Seierstad 2002:164). Burkhan likställs också med djur då Seierstad skriver: ”… och näsan stickande fram ur vecken som en näbb.” (Seierstad 2002:93) eller när hon skriver att ”Burkhakvinnor är som hästar med skygglappar, de kan bara se åt ett håll.” (Seierstad 2002:94).

Jaha? Om man snackat om karlarna som "Skäggen" då? Åsne levde själv i burkha och beskrev sina upplevelser. Hur lite man såg åt sidan och hur perfekt plagget var som en kvinnoförtryckargrej!

Har man som kvinnligt jobb att vara städerska är damm ett helvete. Men:

"Kabuls eviga sanddamm över alla bänkar, hyllor och fönsterbräden.” (Seierstad 2002:117). ”Dammet, det fina sanddammet som är Kabuls förbannelse. När det regnar blir dammet till lera, när det är torrt virvlar det omkring, täpper igen näsorna, vållar katarrer i ögonen, beläggningar i halsen och slem i lungorna.” (Seierstad 2002:184). Religiösa pilgrimer beskrivs som ”… täckta av damm.” (Seierstad 2002:161). Dammet blir också till symbol för det kvinnliga förtrycket i Afghanistan som upprätthålls av urgamla traditioner och sedvänjor som inte har upphört att gälla även efter talibanregimens fall. Exempel på detta är när Seierstad beskriver hur den unge och olycklige Leila tillbringar sina dagar i hemmet med att städa, laga mat och vänta på sin make: ”Det mesta av dammet virvlar upp, svävar omkring och lägger sig igen bakom henne. Lukten av damm lämnar aldrig lägenheten. Hon blir aldrig av med dammet, det har lagt sig på hennes rörelser, på hennes kropp, på hennes tankar.” (Seierstad 2002:170). Det enda som enligt Seierstad inte drabbas av detta damm i Afghanistan är dem nyputsade och skinande vapnen i händer på män (Seierstad 2002:257)."

Jaha? Tro fan att vapen är nyputsade i jämförelse med dammvippan! Även om den sistnämnda används mer i en patriarkal ökenförtryckarfamilj!

"Burkhan med deras egen lukt. Eftersom så lite luft slipper in och ut har varje burkha sin särskilda lukt. Bibi Guls burkha osar av den obestämbara dunst hon omger sig med, gammal andedräkt blandad med söta blommor och något surt. Leilas luktar svett och matos. Egentligen stinker alla burkhorna och kläderna, men grönsåpan och det rosa schampot kämpar mot övermakten. De får snart tillbaka sin egen dunst som burkhorna trycker ner över dem. Lukten av gammal slavinna, lukten av ung slavinna. s. 173"

"Även om afghanska kvinnor försöker rena sig genom bad kan dem aldrig komma bort från smutsen (förtrycket) som har trängt in i deras tankar."

Är detta fruktansvärt av Åsne att skriva? Hon tvingades själv att använda burkha och beskriver hur begränsad hon blev och hur mycket det handlade om manligt förtryck och kontroll.

Den kritiska bruden som skrivit denna kritik har som slutsats:

"Det blir väldigt tydligt att Seierstad i sin bok framställer det afghanska samhället som en inversion, en diametral motsatts till det västerländska samhället. Den afghanska kvinnan lever i ofrihet och förtryck i motsatts till den västerländska kvinnan som kan gå klädd i korta kjolar och moderna frisyrer. I motsatts till det rena och fina Väst lever afghanerna täckta av ett ständigt närvarande damm som även lägger sig över deras tankeförmåga. Hur mycket dem än försöker ta sig ur detta traditionella samhälle är dem fast. Seierstads reseskildring upprätthåller därmed den neo-koloniala diskursen och blir på så sätt en del i rättfärdigandet av en militär intervention och ockupation av Afghanistan i syfte att hjälpa afghanerna befria sig själva från förlegade traditioner och sedvänjor."

Vad fan vet den som har skrivit detta om den afganska kvinnan? Åsne skriver om hur afganskorna hon träffade tog sig friheter, måhända västerländska sådana om det nu skulle vara fel på sådana, målade tånaglarna, snackade sex, befallde över sina män och hade sig!


Bokhandlaren heter egentligen Shah Muhammed Rais. Han åkte till Oslo och startade igång en förtalsprocess mot Åsne. Hon hade vistats i hans familj och enligt honom skrivit en massa skit efteråt! Berättat var han gömt sin plånbok! I ett land som Afganistan där privatbesparingarna är A och O! Enligt Shahen hade Åsne förtalat hans familj och skrivit att hans kvinnliga släkting var sexuellt pervers, fast hon bara bevakade sin naturliga sexualitet (Åsne beskrev, Shah värderade).

Shah menar att Åsne kallat honom "fundamentalist". I slutet av boken skriver hon tvärtom att han är "liberal". När han är i Iran med sin fru är han hur feministisk som helst och tycker att Afganistan är kvinnoförtryckande och barbariskt. Ett av de vackraste personporträtten i boken är när tonårssonen förvägras att både ta en utbildning och åka på pilgrimsfärd till Alis grav. I rättegången efteråt i Oslo menade Shah att "han inte hindrat utbildning alls utan gjort jättemycket för bildningen genom att sälja böcker". Men hemma var Shah en riktig patriark på sin matta!

Shah är en riktig pascha som förtryckt sina två fruar (den andra var ett lammkött som han sårade förstafrun genom att prioritera), sin son och alla som läst .... förlåt! Jag ska inte döma....