Nattlig naturpromenad i dimma och dis

Jag har inte sett den där brittiska serien om spöken och vampyrer som går på måndagskvällar. Brydde mig inte om det ikväll heller utan promenerade en runda på fältet och fick uppleva såna väsen IRL!

Tydligen är det fullmåne nu. Min väninna Helena från Gävle var ute vid havet och sa att det var månsken och kallt. Så jag funderade på klädseln. Var ute på balkongen och konstaterade att det inte var särskilt kallt i luften men att det regnade. Jag tog min fleeceskjorta och mitt tunna militärvindställ med tysk flagga som jag köpte second hand i Berlin för tio år sen. Blev perfekt klädsel. Frös gjorde jag knappast, var snarare så att jag inte visste om jag svettades eller blev lite småfuktig av det fint strilande regnet som antingen inte märktes eller var hur skönt som helst.

När jag kom till skogsdungen vid sjön var det ordentligt dimmigt och disigt. Det kändes som i en dröm och jag såg inte en meter framför mig. Jag hade lämnat mobilen hemma, brukar ha den som ficklampa annars (eller i-poden, fast den är ju snodd). Plötsligt hörde man gässen vid sjön. De lät bokstavligen spöklika, som gastar. När jag stod på bryggan vid sjön och bara blev ett med naturen runt omkring mig skränade de ordentligt. De påminde om fyllehundar när man själv är nykter. Men jag trivdes i deras sällskap.

Det var inte mycket djur i rörelse. Syrsorna hördes på vissa ställen. I skogsdungen prasslade nån kanin (gissar jag på), i sädesfältet nån grävling (gissar jag på). När jag gick på stigen på fältet flög något svart upp ett par meter från mig. Jag trodde först det var en fågel, men den var totalt ljudlös trots att den flaxade med vingarna. Jag tänkte att det var en fladdermus, men de kan väl inte vara så stora? En flygande hund? En bäbisdrake? Jag håller inte för omöjligt att det var en vampyr! Grevarna här i trakten är kända för att vara riktiga blodsugare, åtminstone när det gäller ekonomiska kontrakt. Wachtmeister kanske? Marsvin (Otto Marsvin har egen parkering här i stan, låter som nån från "Det susar i säven")?

Det är verkligen magiskt att vara ute i naturen sommarnätter. Även om man inte ser fullmånen. Även bilarnas susande på avstånd ger en känsla av mystik. Eller gatulampor och annat ljus på rejält behörigt avstånd. Dessutom känns det som en slags trygghet; att gå vilse i skogen skulle vara en riktig mardröm.