Natten

Nu är klockan halv fem och jag har inte lagt mig. Har läst några timmar igen. Lite passande att boken heter "Embracing the dark". För jag omfamnar verkligen natten. Natten är den svarta, utstötta. Så orättvist. För hon är tyst, trygg och fridfull. Inte en massa bilar och buller. Inte en massa gapande och gastande. Stressade människor som jagar både sig själva och andra. Jag tror inte att det är bra för så många människor att gå upp så tidigt. Men nattugglan är väl inget flockdjur. Tänk så många som går miste om detta: att bara njuta av stillheten. Låta natten omfamna en. Som när man var liten och drog täcket över huvudet. Det tyckte man var mysigt och kallade en "koja". Det är lika mysigt nu. Natten lägger sig som ett täcke över en och skapar trygghet. Stjärnorna tindrar som små lanternor långt borta i rymden. På samma sätt som natten omfamnar mig vill jag omfamna natten. Hon kan behöva en goddagkram innan gryningen, den rosenfingrade, så obarmhärtigt dödar henne.