Hur länge ska medias Michael Jackson-nekrofoli hålla på? Jag blir direkt illamående av snaskeriet och de mediala likmaskarnas mumsande. Att tvingas se tragiska bilder av borttappade näsor och håliga ögon gör inte saken bättre.
Jag ringaktar inte Jackson som artist. Klart han haft inflytande. Jag högaktar honom inte heller. Och allra minst avgudar jag honom. Det bästa jag hört om honom var när underbare Täppas Fogelberg i radioprogrammet "Trött, fet och 50" sa att: "Michael Jackson gör allt för att framställa sig som den fattige, svarte pojken. I själva verket är han en förmögen, vit kvinna." Det har en djup sanning och är tänkvärt i motsats till "likhet mellan Michael Jackson och en plastpåse"-skämten som florerade så flitigt ett tag och de som nu våndas över "King of pops" död garvade åt.
På 80-talet skrev Dead Kennedys låten "A growing boy needs his lunch". Kanske dax att byta ut "Elvis" mot ... ja, ni vet vem? Och "Graceland"-anspelningarna mot "Neverland"?
In lonely gas stations with mini-marts
You'll find rows of them for sale
Liquor-filled statues of Elvis Presley
Screw his head off
Drink like a vampire
His disciples flock to such a fitting shrine
Sprawled across from his graceless mansion
A shopping mall
Filled with prayer rugs and Elvis dolls
And I wonder
Yeah I wonder
Will Elvis take the place of Jesus in a thousand years
Religious wars
Barbaric laws
Bloodshed worldwide
Over what's left of his myth
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar