Om tacksamhet ... eller nåt

Jag håller på att kalkylera med örena för att kunna käka varje dag fram tills jag får pengar nästa gång. Man tagar vad man haver, sade Bert-Åke Varg. Och vad har jag? Ett enmeterslång "spjut" av marinerad fläskytterfilé! Som jag köpte billigt på Domus för ett tag sen eftersom jag är trogen och solidarisk Coop-medlem. Och pulverbearnaisesås i skåpet som jag fått av farsan som jobbat med Blå Band. Sen var det bara att köpa en påse potatis för ett par kronor. Så nu har jag marinerad fläskytterfilé med råstekt potatis och bearnaisesås i minst tre dagar!

Jag har pengar på mitt kort så det räcker precis till en resa till Malmöfestivalen och en tillbaka. Jag har också en kompis i Malmö som jag får sova över hos mellan tisdag och torsdag. Så imorgon kan jag se A Camp och dräggla över Nina Persson! Jag kan t.o.m. dräggla över Lena Ph och äcklas över Orup innan! Däremellan kan jag försöka hålla mig för garv när jag lyssnar på Björn Ranelid! Och nu kan jag lyssna in mig på A Camps störtsköna nya platta!

Förhoppningsvis lyser solen över Malmö city även denna veckan! Jag borde ha stryk om jag klagar på livet just nu! Bokstavligt talat stryk! Som en satans otacksam slyngel! Trots min plånboks bokstavliga hål! Jag har snyftat inför CSN idag och gjort det lilla som står i min makt. Nu ligger bollen i griskastningen inte hos mig. Känns befriande!

TV-kvällen är trevlig med bl.a. "Upp till kamp" och Dawkins Darwin-serie (har aldrig tänkt på deras namnlikhet innan)! Den ska avnjutas med lyxig och god mat! Som jag ska försöka hinna fräsa till nu medan jag lyssnar på Nina Perssons smäktande stämma! Min misär har jag nitat i golvet ännu en gång! Att den kommer att resa sig före tio och försöka knocka mig sen är jag medveten om!

Jag kan bara sjunga som Sandra Kim: J´aime, j´aime la vie! <3