Via Nocturna

Jag älskar sommarnätter! Även om det känns i luften att hösten börjat tafsa lite! Det hade regnat lite och luften var härlig. Ljum, men lite småblåsig. Ändå så att det var skönare med bara t-shirt än med jeansjackan. Det blev bara en kort runda på nån halvtimme. Gick över fyra timmar igår och ville inte gå så långt nu. Och klockan var ändå två på natten när jag gick ut. Men ju mer man är ute och rör sig desto mer blir det som en drog. Eller kanske snarare ett naturligt behov? Same shit, different name, hehe.

Promenerade bara ut en bit på grusvägen på fältet här utanför. Först höll en igelkott på att skrämma skiten ur mig. Jag hörde nån som fnyste till alldeles bredvid mig och jag hoppade till. Trodde först att det var en katt men det var en piggekott jag nästan trampade på. Gillar igelkottar på nåt sätt. De är så mystiska: ute på nätterna och springer alltid och gömmer sig i buskar. Nåt fuffens har de för sig. Tror att det är förtrollade varelser som sysslar med nån slags subversiv verksamhet. Men jag ska inte ange dem för varken SÄPO eller FBI!

Stjärnhimlen var helt fantastisk! Så många! Så klara! Så nära! Molnen såg ut att nästan börja nere på marken! När jag tittade upp och snurrade runt var det som ett kalejdoskop (tror jag, har aldrig tittat i ett sånt, ville bara låta rövpoetisk)!

Jag ställde mig en stund och bara tittade på stjärnorna och molnen. Jag gick aldrig ner till sjön men hörde fåglarna där. Och jävlar alltså! De måste ha varit tusenden och ha värsta kravallerna! Hade egentligen lust att gå och kolla men det skulle bli för stort och sent projekt!

Fan alltså! Jag känner mig så pigg! Jag känner mig så lätt i hela kroppen! Jag har bara druckit två muggar té och det var inte så himla starkt! Det är den förbaskade sommarnatten!