Igår var det exakt hundra år sedan Storstrejken bröt ut i Sverige. Världens då största arbetsmarknadskonflikt. Arbetarna och fackföreningarna vägrade gå med på kraftiga lönesänkningar i dyrtid. De protesterade även mot arbetsköparnas absoluta despoti och makt att styra, anställa och sparka som de ville.
Lars Ilshammar skriver i Aftonbladet: "Under 1990-talskrisen ställs frågan om det kanske rent av är tid för en storstrejk igen. Och i dag, när så mycket går igen? Ingenting. En sargad fackföreningsrörelse som har tappat hundratusentals medlemmar och just tvingats gå med på lönesänkningar upp till 20 procent verkar inte längre ha bruk för sitt historiska minne.
LO-förbunden sitter i dag på synnerligen välfyllda konfliktfonder, ytterst som en lärdom av 1909. Men till vad ska de användas, och när? Om storstrejken kan man förstås dra olika slutsatser. Saknar man intresse för det förflutna går det däremot inte att dra några slutsatser alls."
Det är bara att nicka medhållande. Där man sitter arbetslös med mössan i hand.
http://www.aftonbladet.se/kultur/article5605540.ab
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar