Fyra kycklingkebab i pita, glass med vindruvor och "Flamman och Citronen" fick avrunda kvällen. En mycket sevärd film med bra skådespeleri. Inte minst av Mads Mikkelsen. Mycket skjutande men inte direkt en actionrulle. Knappt ens en traditionell krigsfilm. Snarare ett drama. Man tänkte till hela tiden. Finns det överhuvudtaget någon mening med en motståndsrörelse när man inte vet vilka man egentligen kan lita på? Den verklighetsbaserade danska filmen handlar ju om motståndsmännen med täcknamnen Flamman och Citronen som genom mord på angivare, överlöpare och tyska fiender försökte befria Danmark från den tyska ockupationen. Är riktade mord rätta vägen för motstånd? I synnerhet som fienden inte skräms bort utan tvärtom trappar upp sitt motvåld med vedergällningar som i huvudsak drabbar oskyldiga? Var går gränsen mellan motstånd och hämnd? Vad driver en Flamma eller en Citron? Som rollfigurer var de två hjältarna verkligen hjältar. De var lojala och okorrumperade. De tvivlade aldrig. Men de var inte sällan smått naiva och lättmanipulerade. De var ju människor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar