Pimadonnornas afton

Fjärde Malmöfestivalboken

Bättre sent än aldrig, om Caligula själv får konstatera! Tisdagen förra veckan bar det av till Malmö igen! Eftersom min bekanting Johan bor nere i Tred... Rikets tredje stad, så fick jag lov att sova över ett par nätter! Jag hade bara råd att åka ner och tillbaka två gånger annars; nu fick jag två dagar extra!

Lena & Orup

Jag åkte ner för att se A Camp, som jag missade på Tivolirock p.g.a. Rockweekend, men tyckte att det skulle vara korkat att missa Lena & Orup ett par timmar innan. Gratis chans ju! Nu får kanske vissa läsare spasmer i ögonbrynen och börjar undra. Men nu är det som så att Lena Philipsson och Orup präglade ens upplevelse av 80-talets andra hälft ganska starkt. Jag har aldrig köpt en skiva med nån av artisterna, men nostalgin går fan inte att ta miste på! Och scenshowen var ytterst proffsig, där man stod längst fram framför scenen på Stortorget med Venom-t-tröja och ryggsäck! Till att börja med var det bara coolt att se framför allt Lena Ph framför sig, en levande sexfantasi man haft i snart ett kvarts sekel! Och tanten ÄR jävligt sexig och spexig ännu i dags dato! De första nya låtarna var fruktansvärt kassa. Men sen brakade nostalgifrossan igång: "Jag blir hellre jagad av vargar" direkt följd av "Dansa i neon" fick 1987 att kännas som förrförra året! När Lena Ph sjöng "Om igen" några meter framför en häpnade man över vilken powersångerska hon faktiskt är! 80% av låtarna, bestående av idel gamla klassiker, fick jag faktiskt en ganska stark behållning av (jag lovar att jag behöll nollpromillegränsen)! Som min kompis Andreas kommenterade mina kommentarer av det hela: "Coolt i sin o-coolhet"! Jag begav mig till Gustav Adolfs Torg för att lyssna på Björn Ranelid, men det var för mycket folk. Jag hann se nån sekund och lyssna nån minut, det räckte. Jag fattade ingenting av hans varvande av engelska och skånska...

A Camp

"Mitt namn är Lena Philipson! Inte Nina Persson!" sjöng kvällens första primadonna som ett lämpligt textbyte. Nina Persson ÄR en primadonna i ordets rätta betydelse! Och inte minst i A Camp! Jag såg Cardigans några gånger på 90-talet, men detta var första gången jag såg A Camp. Dessa, eller rättare sagt fru Persson, har fått kritik för att vara "tråkiga". Både av recensenter av konserten jag kommenterar här och av kompisar som såg dem på Tivolirock (varför skriver jag i plural när det handlar om singular i bägge nämnda fall?).

Löjligt. Går man på A Camp och tror att man ska få Cardigans får man skylla sig själv. I synnerhet om man inte fattar vad A Camp handlar om. Det är känslan av en slags dekadent "spyor på fina mattan av dyrt vin och cigaretter fimpade i kaviar"-romantik. Olycklig kärlek i ett ironiskt skal. En dröm av pigan som läser glamourtidningar och tantsnusk på kammaren. När man stod längst fram och såg Nina viftande på sina armband var det närmast övertydligt! Ett fantastiskt skådespel av primadonnan man hade blicken på 98% av konserten!

"Nu kommer en låt om kolonialism. Att bara ta det man vill ha" sa Nina och de körde igång underbara nya "My America". "Nu får jag välja mitt vapen. Nu kommer en låt om kapitalism" sa Nina och A Camps stora hit, "I can buy you", brakade loss. Vapnet var det minsta munspel jag sett som Nina blåste i. Hon spelade på den minsta triangel jag sett i supermysiga "Chinatown". Och emellanåt i olika låtar spelade hon på den minsta synth jag sett.

Ninas duett och samspel med Niklas Frisk, inklusive pussar och rödvin, passade utmärkt in i showen/konserten. Tryckarballaden "Song for the leftovers" var första extranumret men det som satt kvar i min skalle när jag ensam gick därifrån. Jag var inte ett dugg rocknödig utan undrade om inte A Camp är bättre än Cardigans ändå? Min kärlek till Nina Persson är tveklöst starkare än Jesus!!!!

Festivalkäk

Hemma hos Johan fick jag ett par Billie´s pizzor, ursprungligen från Sweden Rock! Satt inte alls fel! Hans chef tjatade till sig honom mitt i natten; märk väl, Johan är DJ!!!, och det blev en blöt batalj! Själv hade jag hela huset för mig själv! Jag kokade en massa pasta och frossade i mig, surfade lite smått på hans lap-top, läste ett par timmar i min bok och somnade gott i mina egna kvarglömda sängkläder från Malmöfestivalen förra året!