Gott nytt år! (älska dig själv som du älskar andra)

Nyårsafton. Tid att se tillbaka. Reflektera. Ett år är bara ett år, och egentligen finns det ingen mening med att börja just där och då. Mitt i det kallaste och mörkaste helvetet på året. Fast just nu är det inte så kallt. Det var kallare under festivalerna i somras. Det är bara mörkt.

Det har varit ett år av arbetslöshet och kärlekslöshet. Samtidigt vet jag att så många känner av sin tomhet mest just i sina arbets- och kärleksliv. Det slipper jag. Medan jag vet att jag har världens mest underbara vänner. Och en tro på att jag kan och vill göra verklig nytta. Jag har lärt mig mer detta året än under tio år på universitet och högskola. Erfarenheter jag kan ha verklig praktisk nytta av.

Vilka "milstolpar" har året bjudit? Pappa gick ifrån oss långt innan vi var beredda. Familjen fick en omprövad betydelse. Verkligen utan att jag blev kristdemokrat. Istället blev jag vänsterpartist. Efter nio år som politisk "ungkarl". Med en frustration som till slut nådde sprickningsgränsen. Syskonskaran utökades. Samtidigt som mina vänner började kalla mig "en i familjen".

Jag har fått nya syskonbarn. Jag har upplevt fantastiska konserter. Fast sånt är jag så bortskämd med. Jag är nog ganska bortskämd ändå. Jag har ett hjärta som bultar. Jag har ett blodomlopp som pulserar. Jag har tårkanaler som läcker. Och jag vet att man vinner på att inte låta kuva sig.

Äh! Nu ska jag inte vara blödig! Nästa år ska hjärtat fortsätta bulta! Blodomloppet fortsätta pulsera! Tårkanalerna fortsätta läcka! Jag fortsätta le åt livet och som Vargen dyka på och pussa och krama den som kommer i vägen med ett levande leende! Den som sätter käppar i hjulet för livet får smaka käppen själv!

Älska dig själv som du älskar andra! Leta upp ett porträtt på dig själv som liten! Och le!

GOTT NYTT ÅR ÖNSKAR MARTIN!

House of Metal 2011

Såväl Tiamat som Immortal är klara för nästa års House of Metal! Vilket i sig borde båda för att göra det till en tradition att kombinera årets första hårt rockande festival med att hälsa på broder Daniel med familj!

I mars var första gången för mig. En polarexpedition till Umeå var inga problem. Inte heller att ta stadsbussen till Umeå city. Det värsta var blankisen på vägen till bussen. Men jag kom fram till hållplatsen. Där jag träffade en medelålders dansk som var på väg till samma festival. Han hade älskat Accept och U.D.O. sen 80-talet och såg nu fram emot att få se den lille köttbullen för första gången. Märkligt för en annan som inte ens har koll på hur många gånger det har blivit. På bussen kom jag att sitta bredvid en söt flicka som talade sig varm för Dark Tranquillity. Ett band jag nästan helt tappat kollen på de senaste tio åren. Det mest spännande var att hon berättade att de skulle ha en teckentolk för hörselskadade under konserten. Vilket måste vara en bedrift i sig; jag har suttit med texthäften och försökt förstå en bråkdel av Mikael Strannes minst sagt kryptiska texter. Men en dam stod där och tolkade framför headbangande fans. Det var en bra konsert. Att jag är dåligt inlyssnad på det nya materialet märktes, men med guldlåtar som Misery´s crown, Final restistance och Thereln i slutet var igenkänningsfaktorn högre.

Jag avstod från starkvaror denna festival, men satte mig i "ölkällaren" och lyssnade lite på Metallica-coverbandet Sad But True. Tja, de körde bra låtar och sångaren hade ett riktigt (eller smått överdrivet?) James Hetfield-skägg.

Så vart det dax för festivalens stora krock. Som sagt har jag sett U.D.O. ett flertal gånger. Med Ghost var det annorlunda. Jag förväntade mig magi. Jag upplevde magi. Svarta kåpor med guror. En doft av rökelse från ett svingat rökelsekar. Sångaren som kommer ut och ger de närsta kring altaret (=scenen) nattvarden i form av vin från en kalk. Och de magiska sångerna (tyvärr minus Genesis och Deus Culpa) från Opus Epomymous. Detta var innan de började med den hyfsat oväntade Beatles-covern Here comes the son. En kort spelning. Som gjorde att jag även hann med lite klassisk tysk heavy metal. Och barndomsminnen.

Jag kom in mitt i Midnight mover. Hann avnjuta klassiker som Man and machine och självfallet allsångsvrål som Balls to the wall och Fast as a shark. Stefan Kaufmann var i sitt esse och Herr Dirkschneider ägde scenen. Dansken var överlycklig när vi sågs efteråt. Och jag tar igen det jag missade på Helgeåfestivalen i Knislinge i sommar.

Dag två. Äntligen, för första gången på år och dag, var jag med broder Daniel på konsert igen. Vi såg lite FKÜ, men jag blev mest skrattnödig. Vilket jag förvisso även blev när vi såg Impaled Nazarene. Sångaren Mika Luttinen skrädde inte på könsorden och svärorden. Och talade bestämt om för oss att svenskar är jävligt mesiga och finnar är oerhört tuffa (och jag som hängt i baren med honom i Kristianstad och allt). Men konserten var såklart tuff på riktigt. Med flera låtar fråm Suomi Finland Perkele. Perkele! Vittu! Ghettoblaster!

Min stora huvudattraktion var Triptykon. D.v.s. Celtic Frost utan Martin Ain. Publiken var skrämmande gles, vilket tycks ha påverkat Thomas Gabriel Warriors redan sammanbitna min. Mellansnacket komprimerades till giftiga sarkasmer. Och visst svek publiken (och jag kan höra polaren Andreas reaktioner trots att han inte var med utan fick hålla till godo med mina och Daniels mobilbilder). Men vi var saliga. Wooooh! Procreation of the wicked! Babylon fell! Circle of the tyrants! Rökmaskinen användes friskt och skapade Synagoga Satanae till en auktoriserad svart mässa (utan Martin Ains mässande). Goetia var tyvärr lite nerkortad, men avslutande The Prolonging var ett enda långt transcendentalt doom-rus. Däremellan bjöds vi även på lite Hellhammer i form av Messiah. Sataniskt. Förtrollande.

Samael gick på. Och nu kan vi snacka om publik. Det är nog det närmsta ett raveparty jag varit på. Det behövs tydligen bara en aning elektronik och mindre av frostig monotoni för att erövra platsen från storebror (Celtic Frost) som nummer ett på den schweiziska metalscenen. Man rycktes verkligen med. Och bländades av bildspelet. The Pentagram kom oväntat tidigt. Och nya alster som Antigod satte sig direkt. Bländande. Efteråt känns det som en värdig grande finale på en arktisk metalfestival jag bara måste återvända till.

Kärlek (Bollhav)

Hur svårt kan kärlek vara? Man tittar djupt in i ett par andra ögon och drunknar! Man upptäcker sig själv! Man upptäcker sin upptäcktsfärds mål! Den försvunna diamanten! Själarna speglas! Evolutionen för oss samman!

Annars märker vi att han/hon runt oss är den rätta! Vi slutar bråka och börjar hångla!

Kanske är kärleksakter överskattade? Samliv är kanske att få en samhälligelig enhet att fungera? Var kommer barnen in?

Jag är säker på att allt går ihop! Vi behöver inte vara rädda! Kärleken är ett enormt bollhav att dyka i!

"Politiskt inkorrekt" (om tvättade öron)

Det som stör mig mest med de "politiskt inkorrekta" som klankar ner på mig och de mina för att vara "politiskt korrekta" är att de förespråkar tvättade öron. Samtidigt som de hävdar sig med att sakna just tvättade öron.

Men de "politiskt inkorrekta" är de som idag vill att Farbror Blå ska komma som julbock. De som liksom lipande barn vill ha tillbaka den patriarkala familjen. Som vill tvinga oss upp till släden och julottan i kyrkan. Som tycker att kvinnan är en madonna eller hora. Lika förtjänt av stryk för vilkendera lott. Ty hon är flyktig och otillförlitlig. Barna ska ha stryk. Lära sig veta hut. Frukta Gud! Tjäna överheten! Lyd Herren och Husbonden! För Konung och Fädernesland!

Buga för auktoriteten! Stupa för Fosterlandet! Tukta din qvinna! Homofiler är onaturliga sodomiter! Socialister, kommunister och anarkister är ogudaktiga landsförrädare! Kvinnan är av Gud underställd Mannen! Av Naturen! Underklassen är underställd Överklassen! Svartingen är underställd Den Vite Mannen!


Att ifrågasätta dessa "Heliga Sanningar" har i sekler lett till allt från att brännas på bål, bli utestängd från lärosätenas fakulteter och fängslas för brottet "hädelse". Politiken var Guds verk på Jorden.

Men det är slut på det. Människor har insett sitt eget värde och ifrågasatt, trotsat och rentav gjort uppror mot auktoriteter. Skakat grundvalarna. Vilket skapat en sorgerlig motreaktion:

De dubbla förlorare som själva kallar sig "politiskt inkorrekta".

Pruttkudde (Vi äro de 99%)

Sitter och funderar på vad man kan lära av året som snart är slut. Det har varit ett revolutionärt år. De reaktionära, bakåtsträvande arabländerna har kastat bort sina tyranner. Eller håller på. Tahrir-torg har blivit ett ord. Det krångliga ordet "indignerad" har blivit en rörelse i södra Europa. Jag vet inte ens själv vad det innebär. De bakåtsträvande krafterna kramar annars desperat greppet om Europa. Rasismen, fascismen och nazismen går med blanka skallar och kostymer i parlamenten. Regeringar vill kasta ut zigenare. En kristen terrorist begår en fruktansvärd massaker på ungdomar i den skyddade världen. I Norge. Hans intensioner ursäktas ändå: han gjorde fel i sak, men rätt i handling. Den islamska konspirationen är på väg att ta över. Vi måste försvara och ta tillbaka våra värderingar och kultur. En västerländsk kristen humanistisk jihad....

Juholt hann inte ens berätta hvad han hvilja innan Aftonbladet och mediadrevet stack dolkarna i honom. Tillsammans med maktkåta skvallrande partikamrater. Det kommer att ta minst hundra år för sossarna att åter "marknadsföra" sig.

Min systerdotter fick en pruttkudde av tomten. Jag tror att hon hann sätta sig fem gånger på den innan den sprack. Jag väntade bara på det. Så brukar pruttkuddar göra. Varför jag nu kom att tänka på det....

Annars borde den stora lärdomen anno 2011 vara: Vi äro de 99%! Som kisshalten i Caremas blöjor!

Ett LEVE till minnet av STEFAN (den stålhårde knugen, min vän och kamrat)

"Vi sjunger för Stefan, vår vän och kamrat!"

Ja, jag skulle gärna hellre ha travesterat Knutna Nävar än tvångssjunga jobbiga/tråkiga Ja, må han leva! när min vän och kamrat Stefan "Steve" Kress fyllde år den 18 december! Och han självfallet firades av på vårt andra hem ("jag har varit och tagit igen mej ett slag, på ett hem för såna som jag!") Conditori Fantasi! För en gångs skull med en stor del av Kressa-skaran! T.o.m. Bruno och Jenna! Och inventarier som Marie, (nyetablerade) Monia och (gamle godingen) Jeppe!

Men vi tjuvstartade redan dagen innan! Jag kom direkt från ett loppis med Vänsterpartiet hemma på Gamlegården! Själv fyndade jag på Xenofon - Ledarskap (bok med mycket gammalt innehåll) och Hawkwind - Anthology vol 1 (CD med mycket gammalt innehåll)! En femma stycket, pengar som går oavkortat till Fristadsfonden (juridisk hjälp åt asylsökande flyktingar)! Boken kan jag ge åt Jonas Sjöstedt! Då jag själv är utomparlamentariker lyssnar jag istället på Urban Guerilla med Hawkwind! Men jag hittade inget åt Steve.... som fick mina båda V-pins istället och blev glad för det!

Efteråt blev det taco-kväll hemma hos mig! Anton var på! Att stå och fräsa upp färs till tonerna av Steves fantastiska tolkningar av Cornelis, Dylan och andra hjältar går inte av för hackor! Eller köksknivar eller machetes! Vi avnjöt Johan Glans på DVD! Tidigare hade händige Anton inte bara fixat med min nya dator utan även med mina gamla högtalare så jag helt plötsligt hade ett riktigt surroundsystem med bra ljud i min lilla lya!

Jag antar att vi fortsatte fika dan efter.... Det är helt enkelt OMÖJLIGT att göra en utförlig utredning när det handlar om Steve! I synnerhet när det gått några dagar! Och jag är 100% på att jag blandat ihop lika mycket som jag glömt! I vilket fall:

Jag bringar ett LEVE, till minnet av STEVE, den stålhårde (= supersnälle) kämpen, min VÄN och KAMRAT!

Forever Gaza

Tisdagskväll i december. En nageltunn månskära. Fackelmanifestation på Gustav Adolfs Torg i Malmö. Till minne av Israels övergrepp mot Gaza för tre år sedan. Minnen som nyligen återväckts genom filmen Gazas tårar. Mycket små barn avrättades kallblodigt. Med kulhål mitt i skallen då det sannolikt varit enklast för den israeliska soldaten att skjuta uppifrån. Hundratals barn miste livet denna julhelg för tre år sedan. Tusentals barn är traumatiskt skadade för evigt. Israeliska soldater kommer ännu och fängslar palestinska barn på nätterna. Låser in dem på obestämd tid. För att de kastat sten på ockupationsmaktens pansarfordon. För att de kastat sten på den apartheidmur som delar deras land. Det är ren och skär apartheid som gäller. Rasåtskillnad. Även för palestinier boende i Israel. Gaza blev totalförstört denna julhelg för tre år sedan. Och får inte byggas upp igen. Det sätter Israels kriminella blockad stopp för. Det är inte terrorismen Israel bekämpar. Terroristerna är de själva. Motstånd mot en ockupationsmakt är en folkrättslig plikt. Men vi matas med bilden av palestinier som terrorister. Som bakåtsträvare. Som icke-människor. Därför reagerar vi inte när småflickor mördas. Vi går inte ut på gatorna och kräver av våra politiker att stoppa förtrycket och mördandet.

Mycket bra tal av Hillevi Larsson (S), Morgan Svensson (V) och engagerade människor från ett flertal organisationer inom Palestinanätverket i Malmö. Kristian von Svensson sjöng Björn Afzelius evigt aktuella Under Sions kalla stjärna, sin egen Ahasverus och sist men inte minst Forever young. Den sistnämnda riktades till ett barn. Ett barn som inte tillåts komma till världen: den fria och demokratiska palestinska staten. Den fina minnesstunden avslutades spontant med att en mycket liten flicka gick fram och framförde en dikt på ett språk jag inte förstår ett ord av. Men inlevelsen och känslan läste såväl öron som hjärta av.

Apport - en semesterblogg i juletid

"Tyst diplomati! Den enda gången Carl Bildt håller truten!" (Thony Glans)

Trevlig semester, Calle! Martin & Johan har 11 år att se fram emot i soliga Etiopien....!

Minns Phuket-tjafset när borgarna kastade all skit de kunde på sosse-semestrar för att själva kunna sno åt sig makten. Oförberedda naturkatastrofer är visst värre än eget fuffens med tiotusentals döda även där....

Men Carolus Bildt fick ju trots allt med sig hela EU i sin talande tystnad. Han fick t.o.m. beröm av den ökända etiopiska regim som dömer hans egna medborgare för journalistiska uppdrag. Som gick ut på att syna.... ja, ni vet!

Förlåt. Bry er inte om mig. Bry er inte om Washington och Vita Huset som kallar vår älskade utrikesminister för en "middle size dog"! Visst kan han väl mopsa sig? Åtminstone sitta fint och ligga död? Jucka nätt mot husses knä? Aktuellt och Rapport kunde slå sig ihop och starta Apport - ett hyllningsprogram för familjen Bildt på samma sätt som vi undersåtar har fått se kungafamiljen fira jul och stånka korv? Visst måste vi väl få fira vår internationella megastjärna - det fenomen som vår lilla avlånga avkrok bygger sin stolthet på ("vi" fick ju t.o.m. Nobelpriset i litteratur)?

Så nu tycker jag att vi allihopa reser oss upp och sjunger: Du gamla du fria!

Eva Franchell - Medan Carl Bildt är på semester....

Åsa Linderborg - Svenskarna struntar i Afrika

Åsa Linderborg - Avå, Carl Bildt!

God Julmat! ♥

Lilla julafton: Julbuffé på Café Sandhem i Vä med Kressagänget + uppesittarkväll med taco-frossa och Feliz Navidad-disco med syrrorna!

Julafton: Julbord hos syster Emma!

Juldagen: "Mellandag" med köttfärslimpa med trattisarna jag och lilla mamma rensade Halenskogen från i höstas!

Annandag jul: Julbord hos min ömma moder och stränge (nåja!) Helge!

Tredjedag jul: Julbord för mig själv och Den Enfaldige Mördaren hemma i soffan!

Ja, nu är det julmat igen! Och julmaten varar än till nyår! Typ!

(Vafalls? Är mat det enda viktiga för att jag ska bli glad och lycklig? Närå! Man får allt ta en snaps till sillarumporna också!)

Finvin, finöl och finfint sällskap (en yster väderprognos vid ruinens brant)

"Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i en svångrem om halsen."

Här var det snarare julhelgen Peter var nere för. Och inte ens stormen Dagmar tycktes väder-brorsan ha med sig. Dock känns halva Kristianstad som bortblåst. Eller snarare nedriven. Vi tycker bägge att det smärtar i hjärtat att se gamla fina hus försvinna. Fast fasaderna står kvar som på en spöklik teaterkuliss. Jag fick heller inget höganäskrus i julklapp. Däremot en flaska bordeaux. Och en trevlig snabbfika innan vinden förde oss åt varsitt håll. Han hem till Stockholm, jag ner mot Malmö. Merci, mon chere frère!

Först fick jag oväntat finvin, sen fick jag oväntat finöl. Då broder Jacob bjöd en snabbrunda på Bishops Arms innan fackelmanifestationen för Gaza på Gustav Adolfs Torg. Då det var festivalgeneralen på kommande malmöitiska metalfestivalen Faceplant Metalfest som bjöd fick jag höra viskas en hel del lovande. Och jag lovar: det bästa återstår! Om ni inte är synthare eller pudelrockare vill säga! När jag inseminerade lite om det för Robban mellan facklorna efteråt tycks jag ha kompicerat den gamle svartmetallarens semesterplaner....!

Tack för finvin, finöl och framför allt finfint sällskap!

Gazas tisdag

Tisdagstrevligt: Fika på Naturum med Peter. Till Malmö för fackeltåg till minne av Gaza på Gustav Adolfs Torg.

Tisdagsotrevligt: Krångel med myndigheter. Minnet av Israels terror mot Gaza. Men jag ska inte låta det otrevliga gå ut över det trevliga.

Och för den som vill se det otrevliga för att stärkas i kampen för det trevliga länkar jag till Gazas tårar på YouTube. Hoppas vi ses i Malmö ikväll!

Tears of Gaza

Julporträtt (Loranga & julöl)

Det är ytterst intressant att se hur andra tecknar ens porträtt. Bokstavligt. Ur en sjuårig litens konstnärs perspektiv är man väl en ganska rynkig gubbe. Och "chipstuttarna" får man väl skylla på juletiden. Den understa bilden är dock inte från min systerdotter Essie utan från min storasyster Maria. Jag tyckte att jag blev lite lik Johnny Depp, Axl Rose, Kurt Cobain eller nån. Broder Daniel följt av oss andra tyckte att jag blev lik Loranga (anarkisten, inte läskeblasken). Och inte mig emot!

Tack Emma, Jimmy och alla ni andra för en trevlig och rolig julafton! Missade tyyypiskt nog Tomten (Satan! Santa!) men tröstade mig med riktigt god julöl, julmat, godis, ris a la malta, rislykta a la Olofström, Karl-Bertil och mitt och Essies egentillverkade brädspel. (Frågan är dock hur många som fortfarande tror på tomten efter detta? Tomten lär behöva en fiskpedikyr för ansiktet, liksom min ömma moder Lena fick i julklapp för fötterna!)

GOD JUL!!!!!!

Från oss alla till er alla - en RIKTIGT GOD JUL!!!!! ♥ ♥ ♥