Tisdagskväll i december. En nageltunn månskära. Fackelmanifestation på Gustav Adolfs Torg i Malmö. Till minne av Israels övergrepp mot Gaza för tre år sedan. Minnen som nyligen återväckts genom filmen Gazas tårar. Mycket små barn avrättades kallblodigt. Med kulhål mitt i skallen då det sannolikt varit enklast för den israeliska soldaten att skjuta uppifrån. Hundratals barn miste livet denna julhelg för tre år sedan. Tusentals barn är traumatiskt skadade för evigt. Israeliska soldater kommer ännu och fängslar palestinska barn på nätterna. Låser in dem på obestämd tid. För att de kastat sten på ockupationsmaktens pansarfordon. För att de kastat sten på den apartheidmur som delar deras land. Det är ren och skär apartheid som gäller. Rasåtskillnad. Även för palestinier boende i Israel. Gaza blev totalförstört denna julhelg för tre år sedan. Och får inte byggas upp igen. Det sätter Israels kriminella blockad stopp för. Det är inte terrorismen Israel bekämpar. Terroristerna är de själva. Motstånd mot en ockupationsmakt är en folkrättslig plikt. Men vi matas med bilden av palestinier som terrorister. Som bakåtsträvare. Som icke-människor. Därför reagerar vi inte när småflickor mördas. Vi går inte ut på gatorna och kräver av våra politiker att stoppa förtrycket och mördandet.
Mycket bra tal av Hillevi Larsson (S), Morgan Svensson (V) och engagerade människor från ett flertal organisationer inom Palestinanätverket i Malmö. Kristian von Svensson sjöng Björn Afzelius evigt aktuella Under Sions kalla stjärna, sin egen Ahasverus och sist men inte minst Forever young. Den sistnämnda riktades till ett barn. Ett barn som inte tillåts komma till världen: den fria och demokratiska palestinska staten. Den fina minnesstunden avslutades spontant med att en mycket liten flicka gick fram och framförde en dikt på ett språk jag inte förstår ett ord av. Men inlevelsen och känslan läste såväl öron som hjärta av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar