Med spänning har man inväntat Kommunistiska Partiets uttalande om Kim Jong Ils död. Nu har det äntligen kommit:
"Få politiska ledare i vår tid har demoniserats och beljugits så monstruöst som Kim Jong Il. Ena stunden var han en envåldshärskande diktator med makt över allt och alla i Nordkorea, den andra en bisarr fjant bara intresserad av vin, kvinnor och västerländska filmer. Att de båda bilderna inte går ihop bekymrar inte dem som förmedlat dem. I propagandakriget är allt tillåtet, också det omöjliga."
Hmm...? Varför skulle de bilderna inte kunna gå ihop? Det är väl svårare att namedroppa diktatorer som inte gillar vin, kvinnor och västerländska filmer?
"Men trots dessa fruktansvärda umbäranden överlevde Nordkorea analytikernas alla prognoser.
Hur detta var möjligt, om landet enväldigt styrdes av en bisarr fjant, får andra svara på.
Vi konstaterar bara att Nordkorea inte bara överlevde den svåra krisen på 1990-talet, utan att landet nu åter går framåt.
Hur skall man beskriva Kim Jong Ils ledarskap? Den som varit i Nordkorea eller som bara något följer nordkoreansk nyhetsrapportering vet att han ständigt befann sig på resande fot. Dagligen besökte han fabriker och kollektivjordbruk runt om i landet för att ge råd och anvisningar, något som borgerliga media allt som oftast gör sig lustiga över. Det är inte någon tillfällighet att Kim Jong Il avled på ett tåg. Han vistades förmodligen mer på tåget och i bilen än i Pyongyang.
Inte undra på att folket sörjer. Det handlar inte bara om personkult. Kim Jong Il var en närvarande politisk ledare.
Att vistas bland folket och att förmedla partiets och regeringens politik till folket (inte från folket, min anm.) var Kim Jong Ils viktigaste uppgift, vilket i sig förnekar bilden av den enväldige diktatorn med makt över allt och alla (ty en enväldig diktator kan aldrig vara en control freak, min anm.)."
"Något krig vill Nordkorea absolut inte ha. Tvärtom. Nordkorea vill ha fred på koreanska halvön och möjlighet att utveckla handelsförbindelser med fler länder än Kina. Så är det snarare omvärldens reaktion som det finns anledning att oroa sig över.
Om USA och Sydkorea inbillar sig att ökad press skall åstadkomma den regimkollaps som Clintons analytiker räknade med 1994, så kan situationen bli farlig. De farliga stollarna finns i Washington och Seoul. Men risken är nog liten. Det är riskfyllt att utmana en kärnvapenmakt."
Ja, vad ska man säga som fördomsfull västerlänning? Att de farligaste stollarna/kållarna kanske finns i Göteborg (det var inte längesen KP:s ordförande på ett offentligt möte om Demokratiska Folkrepubliken Korea aktivt uppmanade landet att skaffa kärnvapen för att "säkra freden")?
Och för den som vill bilda sig en egen uppfattning länkar jag också till Torbjörn Björkmans (KP och vice ordförande i Svensk-Koreanska Föreningen) radiodebatt i Studio Ett (P1) från november förra året om att "Nordkorea är mer demokratiskt än Sverige" ("ett fint land, helst ur demokratisk synpunkt")....
Kommunistiska Partiet - Nordkorea efter Kil Jong Il
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar