"Yuppien och festprissen Jarl Sandberg stöter efter en vild fest på Karl Marx spöke. Spöket anklagar honom för att leva ett innehållslöst liv och ger honom krafter att bli ett dialektiskt redskap för den första Internationalen - Jarl Sandberg förvandlas till Den maskerade proggaren, som svär att viga sitt liv åt världsrevolutionen!"
David Nessles seriealbum (självfallet från Galago) uppfyller verkligen de dialektiska löftena från baksidestexten. Då jag i åratal följt "den mäktige marxisten" i den sorgesamt nerlagda serietidningen Kapten Stofil är det en fröjd att se serierna samlade (trots att jag saknar vissa av de tidiga avsnitten, som kampen mot ärkekapitalist-skurken Utsugar-Urban i sin höga cylinderhatt). David Nessle har frågat sig i en intervju vad man ska ha allmänbildning till om man inte använder den? Och han är exemplarisk på att förmedla allmänbildning i såväl språk som referenser (på många sätt är allmänbildning en förutsättning för att begripa serierna). Språksinnet är genialt (och det stör mig att han "snott" ordlekar jag kommit på alldeles själv i min ensamhet). Förmågan att hitta klichéer är enastående och underbart underhållande i sin vidrighet.
Ett annat bevis på genialitet är förmågan att fånga tidsandan under det 1970-tal som skildras. Vem kommer på idén om att Televinken ska mörda "det nya stjärnskottet" Staffan Westerberg? Att Lenin-mumien vaknar i Moskva? Att Thorbjörn Fälldin förvandlas till superhjälten Lantmannen i samband med folkomröstningen om kärnkraft? Eller att den mest diaboliska av alla hemliga sammanslutningar självfallet är Rotary? En av mina absoluta favoriter är Kampen om Musikens Hus, där striden A.D. 1978 står mellan proggarna och punkarna. Med ett avslut som verkligen innehåller proggens själva essens, (come together), med Hoola Bandoolas ärkeproggiga Dansmelodi och allt. Träd, Gräs och Stenars (Träd, Brass och Älgars) Bo Anders är exemplariskt avbildad. Liksom Nessles tecknarstil i övrigt (tuschat med rakborste)?
Älskar Du Lukas Moodyssons feel-good-film Tillsammans? Samtidigt som du som sann PK gömmer superhjälteserier under madrassen? Då är det Den Maskerade Proggarens Stora Röda du ska ha med dig på vägen. Ditt vapen i klasskampen.
(Min egen favorit är dock den feministiska superhjälten Herta!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar