Så vart man helt plötsligt och oväntat på en konsert med Robert Wells och min gamla kärlek Sofia Källgren i Trefaldighetskyrkan. Overkligt. Rysningar. Känns som en dröm. Fattig som en kyrkråtta är jag. Men tillräckligt råtta för att slinka/planka mig längst fram i Guds hus.
Mysigt julfika hos Steve med kaffe, julmust, pepparkakor och choklad. Och den fina dokumentären Pappa kom hem med Jack Vreeswijk och Stefan Sundström. Efteråt fick jag jäkta till arombastu och bad. Bussen hem dröjde. Jag gick och tittade på kyrkans annonstavla. Såg att jag missat J.S. Bachs Juloratorium. Men vad ser jag? Sofia Källgren & Robert Wells! Det är ju ikväll! Det är ju nu! Jag öppnade porten till Trefaldighetskyrkan. Norra Europas bäst bevarade renässanskyrka. Som det känns hyfsat fränt att ha blivit döpt i. Där såg jag henne genom fönstet. Ängeln! Sofia!
Ingen biljettkontroll. Ingen utkastare vid porten. Jag smet allra längst fram till altaret och satte mig på golvet. Badkassen funkade utmärkt som kudde. Akustiken i detta tempel är gudomligt i sig. Det jag bombarderades av nu spöar skiten av alla förstärkare och högtalare Motörhead någonsin använt. Åtminstone till känslan. Jag missade första 45 minuterna men fick uppleva de sista 45. Och behöver inte ångra något. Kommer jag till helvetet för denna synd har jag haft min stund i himlen. TIME TOOO SAAAY GOOODBYYYE!!! (Sofia sjunger duett med sig själv!) PHAAANTOOOM OF THE OPERAAA!!! (Satan har aldrig varit så närvarande!) OOO HOOOLY NIIIIGHT!!! Ja, ni ser bilderna! Han, Robert Wells, var cool även han med gamla grejer han gjort med Lennie Norman och Victor Borge. Klassiska och jazzigare saker i en kul kavalkad. Tomtarnas vaktparad!
Det känns som att allt var en dröm! Men bilderna bevisar väl att det verkligen skedde? Mobilsuddiga och jävliga? När ska mirakel ske om inte på en måndag? Gärna (men inte nödvändigtvis) i juletid!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar