Goda vänner är en bra investering. Inte minst i Malmö mellan jobb och konsert. Fika hos Jacob och Marianne i tisdags var inte fy skam. Och nära till en god pizzeria hade man. Jag rekommenderar Er att hålla lägga namnet Faceplant på minnet. En tvådagars metalfestival som kommer att hållas i Malmö i sommar till ett överkomligt pris (att det blir kvalitet på musiken kan jag gå i god för då det var självaste festivalgeneralen jag fikade hos i tisdags).
Alla som sett filmen om Anvil kan nog hålla med om att de lika gärna kunde heta Arbetslinjen. I dubbel bemärkelse. Och Saxon är själva definitionen på arbetarklass-heavy metal.
Anvil var första gången för mig (bortsett från att jag stannade till en halv låt på Metaltown i somras). Men de var inte bara kul att se. De var riktigt bra. Från inledningen med March of the crabs till avslutande klassikern Metal on metal. Att göra tecknet, skråla och headbanga vilt till en låt som heter och där refrängen går 666 visar att man är väldigt nära 40-strecket. Nya Juggernaut of justice och New Orleans Voodoo är riktigt bra. Allt är inte pajasartat över det nya materialet. Däremot över Steve "Lips" Kudlow. Spexmästaren som spelade gura med dildo, skapade rundgång genom att slicka på ström och hade en kroniskt glad och rolig min. Glädje som smittar av sig. Flippade låtar som Swing thing får de gärna bjuda på. Fukeneh!
Saxon var gång nummer sexton för mig. Och jag kommer aldrig någonsin att tröttna på Biff Byfåne och pojkarna. Det kom ett gäng låtar från nya plattan som jag aldrig hört live tidigare. Och som är förbannat bra: Hammer of the gods, When doomsday comes (Hybrid theory), Chasing the bullet, Back in '79 och titelspåret Call to arms. Saxon är inte ett band som bara levererar (fan; nu har jag börjat köra med mitt hatord) på gamla meriter. Heavy metal thunder, Never surrender, To hell and back again, Denim and leather (hårdrockens Internationalen), Crusader och Princess of the night trollar bort tiden mellan nu och mellanstadiet. Obligatoriska Motorcycle man och Wheels of steel stegrar luftbågen. 747 (Strangers in the night) måste påpekas att den innehåller ordet "Skandinavien" för oss "Warlords of Sweden". I Strong arm of the law måste man vråla med i refrängen med så ljus röst som möjligt ("Stooop! Geeet ooout!"). Solid ball of rock, Rock the nation, Witchfinder general, Broken herores, Power and the glory.... man vet aldrig exakt vilka låtar man kommer att bli bjuden på, men dessa spridda skurar tackar man ju för. Och några låtar till såklart. Det är ju Saxon..... and the band played on (fast just den körde de aldrig denna afton).
Biff verkar helt besatt av Sweden Rock Festival. Jag tror inte att han hade ett enda mellansnack utan att nämna festivalen i Norje. Där fick ju Örnen plats. På KB skulle kanske en kyckling funka. Eller en duva. Eller några andra djur som jag knappt uppfattade då Biff har den underbara olaten att asgarva åt sina egna skämt. Även Saxon går man glad och lycklig ifrån. Snart en vecka efter är jag fortfarande lite igång trots (eller tack vare) 2-3 timmars oavbrutet vrålande och headbangande. Det finns bara en sak att säga: HEAVY METAL THUNDER! METAL ON METAL! \m/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar