Vi har sen länge tröttnat på att vara lagom. På kompromisser, konsensus och blandekonomi. På att inte våga blanda habaneros i maten. Idag sätter vi prefixet extrem- framför allt. Extrem-sport. Extrem-metal. Extrem-bantning. Vi har fan i mig slutat vara extrem-lagom. Vad är det för fel på lite extrem-vård i valfrihetens namn? Eller extrem-skola? Eller extrem-dagis? Och har man upplevt tortyr vill man inte ta steget tillbaka och bli behandlad av Röda Korset. När det finns extrem-kapitalistbolag utan några som helst moraliska betänkligheter. Ur askan i elden.
Att ha ordet -extremist som suffix är dock värre. Typ vänster-extremist. D.v.s. en som vill att medborgarna ska äga allt gemensamt utan extrem-vinster där vårdtagares och elevers skattemedel flyttas till skatteparadis istället för att investeras där de är ämnade. Extrem-välfärd är att gå lite väl långt. När man kan välja extrem-valfrihet. Helt riskfyllt.
Ingvar Persson - Allt ska inte upphandlas
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar