Jag har kanske ett sånt där "svagt" ögonblick. Men det har slagit mig en fredag som denna hur många par det finns som verkligen verkar älska varandra. Som år ut och år in pratar om och till sina partners med gullepluttiga tillmälen och smeknamn. Om hur de ska ha myspys i helgen eller på kvällen. Utan några större extravaganser. Typ popcorn under en filt i soffan framför en splatterrulle. Medan många andra förhållanden låter sjukare än pesten. Hat och förakt istället för motsatsen. Jag får känslan av att det handlar om att inte ställa idiotiska krav på varandra och sina liv. Svagheten blir istället något sött att älska och gosa med. Så som det ska vara. Eller har jag fel igen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar