"Tintin i Sovjet började publiceras som följetång den 10 januari 1929 i den belgiska dagstidningen Le Vingtième Siècles barnbilaga Le Petit Vingtième. Varje vecka trycktes ett helt uppslag med två serierutor i svartvitt och hela berättelsen kom att omfatta 139 sidor.
Le Vingtième Siècle var katolsk, konservativ och starkt antikommunistisk. Upphovsmannen till serien, Hergé (han hette egentligen Georges Remi), var en ung man på 22 år och anställd på tidningen som hustecknare och ansvarig för barnbilagan. Han påverkades av stämningen på redaktionen, och hans enda researchmaterial till Tintin i Sovjet var den starkt kommunistkritiska boken Moscou sans voiles (Moskva utan slöjor). Boken hade (han) fått låna av sin chef, redaktören abbé Norbert Wallez, som för övrigt hade föreslagit honom att skicka sina nyskapade seriehjältar till Sovjetunionen."
När jag (som vuxen) blev klar med läsningen av Tintin i Sovjet tickade frågan i skallen: vad handlade det egentligen om? Den undersökande journalisten blir, tillsammans med sin jycke, skickad på ett ospecificerat uppdrag på andra sidan av den purfärska järnridån. Där blir han jagad av diverse sluskiga skurkar till bolsjeviker. Till slut har han fått nog och återvänder helskinnad till sitt Bryssel. Där han och Milou blir mottagna som hjältar med gatorna, torgen och lyktstolparna fulla av folk. Varför? Vad har han avslöjat? Att "medan det ryska folket dör av svält skickas alltså enorma mängder spannmål till utlandet för att vittna om det påstådda överflädet i Sovjetparadiset" (det finns rentav en skylt med Kaviar Vodka - Sovjetisk propagandaexport)? Eller för att han funnit "det gömställe där Lenin, Trotskij och Stalin har samlat alla de rikedomar de stulit från folket" (vaktat av en tjock cigarrökande och vodkadrickande hybrid av Kapten Haddock och en kosack med benen i kors och händerna slappt i fickan)?
Men så slås jag av vad det i själva verket är frågan om. Som en plötslig explosion på tundran: anledningen till att jag tycker att det är långtråkigt och inte händer något är att det är ren och skär action! Biljakter! Tågjakter! Båtjakter! Flygjakter! Explosioner! Det pojkaktiga tekniknörderiet går inte att ta mista på! Slagsmålen är legio, Tintin själv är en ung kaxe som gärna kavlar upp ärmarna och ska visa att det belgiska stålet biter. När han därför själv ofta åker på däng garvar man gott. Samma med den enerverande sidekicken till hund som får ovanligt mycket utrymme och tjatar hela tiden (helst om mat). Fartlinjerna och de ellipsformade hjulen på alla otaliga fordon (hypermoderna på 1920-talet!) indikerar fart! Jag menar på fullt allvar: denna tramsiga, fördomsfulla, schablonmässiga dynga är direkt föregångare till såväl James Bond som Die Hard!!!!!
Barna som serien riktade sig mot måste ha varit utrustade med ett enormt tålamod med tanke på att det tog dem ett år att få ta del av den rafflande avslutningen av den unge journalistens första äventyr. Fast detta ingick måhända i den katolska, konservativa pedagogiken? Vid Trotskij! De bjöds de ju på action i högsta klass. PANG!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar