Onsdag. September. Vädret har växlat mellan ösregn och solsken. Och det har jag med. Och det är lika lönlöst att gnälla på vädret som på mitt humör. Fast jag känner mig som en gnällkärring.
Dagen började bra. Inte bara för att solen sken. Jag kände mig pigg och glad och utvilad när jag traskade till Tandvårdshuset för att förhoppningsvis bli av med den tandvärk som hindrat min sömn i över en vecka nu. Och förhoppningsvis ska det vara bättre nu. Jag slapp bedövning då det inte fanns nån nerv i kindtanden de borrade i.
Jag önskar att de hade funnit olja där de borrade. Jag har inget hål i tanden. Men kommer att få ett i plånboken. Jag har två val: en rotfyllning för 3.600 (efter högkostnadsskyddet) eller en utdragning för halva priset. Jag vill absolut inte gå hela livet utan den tanden. Hur sned och sprucken åt alla håll den än är. I synnerhet när även en utdragning överskrider mina ekonomiska möjligheter. CSN och andra fordringsägare ska ha sitt.
Jag var övertygad om att jag kunde få en faktura för dagens besök. Det har Folktandvården på andra håll och det har de haft även här. Men nu ville de ha direktbetalning på 730 spänn. Som jag absolut inte hade. Jag är lyckligt skaffad som kunde låna summan och komma tillbaka och betala senare idag. Och jag är verkligen lyckligt lottad som t.o.m. kan låna till rotfyllningen. Det sved rejält att fråga och jag mådde riktigt illa. Det kändes som att jag fick en ny käftsmäll (bokstavlig) när jag precis börjat känna glädje, energi och framtidshopp igen. Men nu kan jag släppa den onda klumpen i magen. Och slippa ett grand zero mitt i nedre tandraden. Det svider ytterligare att privata tandläkare har fakturor och avbetalningsplaner. Men inte Folktandvården.
Jag träffade Abdul på bussen. En karl som bor på mitt och farsans område. Han visste inte hur det var fatt utan frågade hur det var med farsan. Det var inte kul att säga att han är död. Jag fick både tröstord och tröstkramar. Det känns som att påminnelsen om vad som skedde natten till söndagen kommer att dröja sig kvar. På ont och gott.
Jag har en skräck för vita kuvert på hallgolvet. I vanliga fall är det räkningar eller inkassobrev. Idag låg där två vita kuvert. Som bägge gjorde mig glad. Det första var från min kompis Rickard som skickat ett litet Med varmt deltagande i din sorg-kort som gjorde mig rörd och fick mig att gråta. Jag nämnde för övrigt Rickards tidigare kommentarer för pappas sambo och livskamrat Clary på begravningsbyrån igår. Att han mindes Kalle som "varm, aktiv och levnadsglad". Vilket hon såklart höll med om.
Det andra brevet var något jag längtat länge efter: en kallelse från Vänsterpartiet Kristianstad. Äntligen kan jag börja engagera mig, träffa kamrater och tänka på kul saker. Som att förändra världen!
Dagens skiva har varit Flogging Mollys nya Speed of Darkness. Vilken gör mig pigg och glad. Klicka, lyssna, njut!
There'll come a day when all of us will show
We'll all feel free
'cause from the ashes we will grow!
So let
The Revolution
Begin!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Super wpis. Pozdrawiam i czekam na więcej.
Skicka en kommentar