Requiem för en far

Näsby kyrka.
Näsdukar.
Närmast anhöriga.
Närmaste vänner.
"Pärleporten".
"Härlig är jorden".
Orgel.
Alf Henriksson.
Viktor Rydberg.
Pär Lagerkvist.
Sol, moln, blå himmel och smattrande regn mot det glasade taket i ceremonisalen. En fågel flyger över kistan.
Blommor från Hyresgästföreningen. Ett engagemang är borta för evigt.
Ljus.
"Ofta har man en röst framför sig av en person. Inte ett ansikte. Kanske ett Bingo! i Vanneberga eller någon annanstans."
Tårar.
"Döden är obeveklig. Sorgen tar sig olika uttryck."
Sorg.
"Man vill gärna önska att livet var enkelt, rättvist och förutsägbart. Men livet är inte enkelt. Livet är inte rättvist. Och livet är verkligen inte förutsägbart. Men det går vidare."
"En enda människa har faktiskt fört alla er tillsammans."
Min lillasyster håller min hand.
Jag har ingen blomma att lägga på kistan. Pappa önskade inga blommor heller. Men det fick han. Jag lägger handen på hjärtat och sen på kistan. Säger: "Tack, pappa!"
Två sorters smörgåstårta.
Tårta och kaffe.
En familj blir många små familjer. Oändligt. Som självaste himlen.
Vänskapsband är lika starka som de starkaste blodsband.
Ute ur kyrkan strålar solen på en klarblå himmel. Som om Våren kommit tillbaka.

Tack för allt, Karl-Erik Lundh. Sov gott. Vi kommer att ses igen.