Afrorismer före gamla romaner var det. Vilket är lika vanligt nu när jag tänker efter. Inom facklitteraturen är det närmast obligatoriskt. Jag blev åter berörd när jag påmindes om John Donnes klassiska ord i inledningen av Ernest Hemingways lika klassiska Klockan klämtar för dig (For whom the bell tolls):
Ingen människa är en ö,
hel och fullständig i sig; varje människa är ett stycke av
fastlandet, en del av det hela; sköljes en jordklump
bort av havet, varder Europa i samma mån mindre,
såsom ock en udde i havet bleve, såsom ock
ett jordagods, tillhörande dina vänner eller
dig själv; varje människas död förminskar mig,
ty jag är innesluten i mänskligheten,
och sänd för den skull aldrig bud
och fråga för vem klockan klämtar:
DEN KLÄMTAR FÖR DIG!
* * * * * * * * * * * * * * * * * *
"Goood niiight, a ding ding ding ding ding ding....!"
(John Cleese - Monty Pythons Flying Circus)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar