Så har man varit manlig och strukit en skjorta ikväll. Att ha på pappas begravning imorgon. Kom på att jag ärvt skjortan av honom. Så ser ett rationellt testamente ut.
Jag har sen en tid tillbaka tänkt på en scen i slutet av Bosse Widerbergs filmiskt fantastiska Ådalen 31. Pappa Harald är en av de skjutna arbetarna. Den vita skjortan som användes i tåget mot Lunde hänger blodig hemma som ett minne. Sonen Kjell och änkan Karin sörjer. Men så tröttnar Kjell och börjar orera om att fönsterna är helt igengrodda. Han tvingar mamma Karin att hjälpa honom att tvätta fönstret med skjortan. Vilket hon gör. Först ofrivilligt men snart med glädje. Bägge kan skratta igen. En otroligt vacker gestaltning av sorgearbete.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar