Så kom jag till slut fram till den. I statarnas och lantarbetarnas eget lilla bibliotek: Godnatt, Jord! från 1933 av själve Ivar Lo-Johansson!
Jag har aldrig läst boken. Men både inledningen och slutet kom att beröra mig något oerhört. Jag börjar på vers med inledande, och faktiskt närmast mytologiska, Statarmyten:
När statarna burit ned oken till sjön
de kastade oken i vattnet och log.
Så stod de på stranden med piska och töm,
med piskorna våldsamt på vattnet de slog.
De sade: Nu plågar vi själva ändå,
nu är vi den starkaste utav oss två!
Ni vågor, som går här som oxar till tross,
ser ni väl nu vem är starkast av oss?
Men så blev de trötta och gick utan ord
och försvann som de kommit bland oxar och jord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar