Igår hjälpte jag 70+-gubbarna att tömma skjulet/lidret på jobbet. Kul som alltid. Flytta på gammalt bråte (bl.a. en gammal hästvagn i trä) och såga upp ved. En ljuvlig doft av sågspån. Så idag var det OK att sitta och inventera böckerna i arbetarbiblioteksmuseet. Variation är alltid bäst!
Nu har jag kommit in på hylla H. D.v.s. skönlitteratur. Och kan konstatera att det lästes och skrevs skräp redan förr i tiden (utställningen sträcker sig fram till 1952). Men jag vill ändå tro att litteraturen var bättre förr. Proportionellt sett. Helt enkelt eftersom det inte var så många som skrev böcker. Idag ska alla göra det. Oavsett fallenhet eller något de vill säga (för att inte falla i samma varggrop kommer jag själv aldrig att skriva något skönlitterärt). Pekoral-romanerna framkrystade av karlar som jag bläddrade i var nog värre än pigromanerna. Och sånt läste statarna i smyg! Nåja, man läste åtminstone böcker på den tiden!
Fast en del romaner är ofrivilligt komiska. Som J. Halls rafflande Den vilde schejken. Äventyrsroman från öknen (även romanerna skulle ha en kategoriserande underrubrik) från 1937. Dessutom läckert illustrerad med färgteckningar av lömska ökenmuhammedaner som ägnat sig åt vit slavhandel och har blonda västerländska brudar i sitt harem; smakfullt utsmyckade i raffset a la Tusen och en natt med slöja och underkläder! Ljuvligt romantiskt pirrande i en tid då den vita slavhandeln inte går rutten Väst - Österlandet utan Öst - Västerlandet. Österns Röda Ros! Eller Öknens Lilja 4-ever?! Inte utan din harems-dotter!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar