Satt och läste senaste numret av Vänsterpress på bussen hem från jobbet. Vänsterpartiets medlemstidning. Interndebatterna i spalterna fick mig smärtsamt sugen på att själv delta och säga min mening på möten. Nu får fan i mig sommaren vara slut! Åtminstone den politiska siestan!
Väl hemma slänger jag ihop en uppfriskande tonfisksallad med paprika, feta, feferoni, vitlöksklyftor och tzatziki. Inget kul att se på TV till maten. Men på SVTPlay måhända? Och vad får man se där? För en minut sen började en vänsterpartistisk interndebatt på 2,5 timme! Panelen bestod av de fyra partiledarkandidaterna, publiken var partimedlemmar som fick ställa frågor och kalaset leddes av Aron Etzler från Flamman (som jag snart måste fixa en prenumeration på)!
Hur var de då? Maktaspiranterna?
* Ulla påminde till dialekt och utseende om Maud!
* Hans påminde till dialekt och utseende om Fridolin!
* Rossana påminde om Wetterstrand fast med en gullig Trollhättan-dialekt!
* Jonas gav ett sansat, tryggt och förtroendeingivande intryck som förde tankarna till Stoltenberg!
Att detta var huvudintrycken säger väl hyfsat mycket om vår ytliga och personfixerade tidsanda?! De var i vart fall ytterst sympatiska allihopa! I motsats till de borgerliga partiledarna som ger intryck av en arrogant ögontjänare, en rabiat galenpanna och en skenhelig profet (hon den där nya bruttan i Centerpartiet har jag inte hunnit skaffa intryck av)!
Nej, allvarligt talat! Det är mina partikamrater som jag ställer upp för! Interna personfrågor tar jag helst inte här i bloggen! Det var en trevlig debatt och man får framtidstro!
(Fast Ulla fick pluspoäng när min sunda LCHF-diet debatterades: "Även fetma är ett samhällsproblem. Om folk går ner i vikt och mår bra är det väl inget fel?" SKÅL! i kaffe med vispgrädde för detta!)
Jag kan dock säga att jag inte tillhör partihögern och att jag applåderade bak skärmen när Jonas sa att CH var hans favoritpartiledare och lyfte fram tre aspekter:
* Självständighet gentemot socialdemokratin.
* Marxismen är en analysmetod som är högst aktuell idag.
* Öppenhet mot nya rörelser.
Men den absolut största frågan, som debatteras i nya Vänsterpress, är själva fundamentet: vad ska Vänsterpartiet vara? En folkrörelse som syns, hörs och finns där folk finns? Eller en "tankesmedja" för att vi är för få (0,5% av befolkningen) för att vara en "folkrörelse"? Här råder ingen tvekan i mina ögon. Eller hjärna. Eller hjärta. Vi ska vara en aktiv opinionsbildande rörelse som inte undgår någon! I tidningen eller på torget! Litenheten är inget argument! Inga andra ägnar sig åt utåtriktade politiska aktiviteter! Bortsett från rasisterna som vi måste mota i grind! Vissa trivs bäst på diskussionsmöten, andra med flygblad i näven! Och vad hette det nu:
Åt var och en efter förmåga, åt var och en efter behov!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar