Här svansar Fridolin,
han är full av det söta maskrosvin,
av sin framgångs frukt, sitt Miljöpartis saft,
av den hvinande val-melodin.
Se, med livrocken väldig skört på sin arm
hur han dansar hvar minister i regeringen varm,
tills han lutar - lik maskrosen på slokande skaft -
så lycksaligen matt mot maktens barm.
Här svansar Fridolin,
han är full av framgångens maskrosvin.
Här hugsvalandes Schlaug och Garthon en gång
av den surrande bondviolin.
Men nu soven I, gamle, i högfärdens natt,
och den hand, som gned strängarna då, är nu matt,
och ert liv samt er tid är en viskande sång,
som fått toner av svek och hånskratt.
Men här svansar Fridolin!
Sen er son, han är stark, han är fin,
och han talar med väljare på väljarnas sätt
men med makthavarne bak ryggen din.
Och hans lie går skarp i nyliberal odlings gull,
och han fröjdas som Timbro, när hans arvode står full,
och han lyfter sin lön som en man av borgar-ätt
högt mot höstmånens röd-grön-blåa kastrull.
(En smått uppdaterad version av Sång efter skördeanden av Erik Axel Karlfeldt från Fridolins dikter. Diktad på utedasset sådär ett år efter valet.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar