"Grå morgon! Om vädret får styra blir det en dyster torsdag...." Så tänkte jag när jag åkte hemifrån imorse. Men oj (eller OMFG som det heter nu för tiden) vad det vände! Dystert behöver inte (iofs) vara dåligt. Passar med irländska mörker-folk-black-depparna Primordial i lurarna och skinnrock på kroppen.... Sen blev det sanslöst soligt sommarväder ändå! Mina lyckohormoner sköd i taket! Eller snarare i den klarblå himlen!
Jag unnade mig en ostgräddad fralla på jobbet. Vispgrädde i kaffet och i övrigt fundamentalistisk LCHF bidde det ändå. Ute i solgasset. Somrigt!
Sista sommardagen! Som jag sagt i många blogginlägg nu! Förklaringen denna gången kommer i nästa inlägg! Lovar! (Men det börjar med M som i Mickelsmäss!)
När jag åkte hem kände jag mig så stark och glad att jag hade kunnat välta världen över ända!
Men låter bli eftersom det är så soligt och härligt!
Annars satt jag som vanligt i arbetarbiblioteksmuseet och inventerade böcker. Fastnade ordentligt i den svenska arbetarrörelsens historia och diskussioner om socialism och marxism. Skulle kunna gräva ner mig riktigt djupt. Om vädret inte hindrat mig. Människan kan inte leva på teorier allena. Hon kräfva även sol, vind, jord och kaffe!
Men visst är den nya Hjalmar Gullberg-utställningen tjusig? När jag påtalade min beundran igår för skaparen (av utställningen) och sa att den kändes som ett Buddha-tempel var det inget han tänkt på. Men jag ser den så. I synnerhet med trädet. Och näktergalen. Från Malmö!
Lär mig att inför världen vara liten
Vad gör det att jag vandrar mot min höst
att jag blir ensam, grå och väderbiten
En majnatts melodi har sprängt mitt bröst
Oh näktergal jag var en gång din like
nu är jag åter stum och sjunker matt
tillbaka i det anonymas rike
det skulle vara lätt att dö inatt.
(Hjalmar Gullberg - Till en näktergal i Malmö)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar