Måndag. Mörker. Mayhem. Martin

Midnattspromenad på fältet. Jag har varit som en livlös zombie hela dagen. Nu gick benen av sig själva. Raskt. Nästan aggressivt.

Jag fick ett närmast maniskt behov av att lyssna på Mayhem. I synnerhet senaste mästerverket Ordo Ad Chao. Jag la in den i mobilen och gav mig ut.

Som väntat fick jag en helt ny upplevelse av skivan. Mayhem är onekligen ett stämningsband. Som självfallet gör sig bäst på en ensam nattlig naturpromenad.

Luften var disig och kvalmig. Skogen var beckmörk. Jag stannade inte länge vid den ruttet stinkande sjön.

Jag fortsatte att marschera. Tungt och raskt. Över det gamla exercisfältet. Över sommarens ruttnande kadaver.