Grindslant - högre stånd och högre stående

Martin Ezpeleta aktiverar adrenalinet i Aftonbladet:

I det läget, när det sociala avståndet till eleverna från andra skolor verkar omöjligt att tänja ytterligare, stoppar en av bratsaspiranterna ner handen i fickan och tar upp en näve mynt. Och kastar dem på marken. De förvånade arbetarkidsen på stället går snabbt ner på huk och börjar gladeligen att plocka upp mynten. Då brister rikemansbarnen ut i skratt, märkbart roade av tjänstehjonens brist på värdighet.
Och slänger ännu fler mynt för att hålla liv i skådespelet.

En påminnelsen till den ouppmärksamme läsaren som tror sig läsa en gammal epokskildring: Det här hände alltså förra veckan.

Vad är det för en liten bubbla de här barnen lever i, dessa tiders vinnare?
Kan inte låta bli att se de här vaskar-wannabes som borgardrömmens renrasiga avkomma (med socialdemokratisk barnmorska!) – första generationen utan några som helst spår av solidaritet och annat krimskrams.

Mamma blev säkert förförd i ett blomstrande Stureplan. Och i Båstadsveckan stoppade pappa in sitt stora kreditkort i mammas skåra och passande nog gick vattnet lagom till när segelbåten skulle sjösättas. Och nu guppar barnen fram i sin världsfrånvända bubbla. Barn av sin tid. Förlösta på det långa experimentbordet som vårt land förvandlats till. Där samhällsstrukturer monteras ned, sociala kontrakt rivs upp och värderingar byts ut. Individualismens Frankensteins.

Ja du, namne Ezpeleta. Frågan är om inte dagens klassamhälle är äckligare än det för hundra år sen? I Herrens År 2011 gör de bortskämda äckelungarna (oavsett ålder ty barn kommer de alltid att förbli) med fläskfiléfrissa så enbart för att förnedra. Det är en förnedring som just går ut på att förnedra. Den nya förmögna överklassens revansch. För hundra år sen kastades pengar i patriarkal "välmening" mot att exempelvis grinden öppnades. Här är det enbart fråga om hån.

Förr: Jag har ärvt rikedom och ett flerhundraårigt adligt namn. Detta förpliktigar. Nu måste jag bli officer, gentleman, politiker, patron, disponent... Jag är högre stånd och högre stående. Jag måste ta mitt av Gud givna ansvar och kall.
Nu: Jag har på en gång lyckats bli stinkande rik. Nu måste jag lyxkonsumera champagne, bilar, konst (som jag inte fattar och heller inte bryr mig), köpa mat andra inte har råd med på festivaler för att kasta den (för att jag kan!), håna de allra fattigaste som jag kan spegla mig mot.....

Då kastades grindslanten av dumhet och uppblåsthet. Inte av elakhet och komplex. Men i stort är det pest eller kolera. Klassamhället har aldrig försvunnit. Det har enbart tigits bort. Nu reser det sig ur det nedbrända Folkhemmets aska som en Fågel Fenix. Som oundvikligen kommer att bränna sina vingar. Det är aldrig försent att störta det i gruset. Som en grindslant. När samhällets olycksbarn inte längre slåss mot varandra för en kastad slant i smutsen. Med ett hånskratt i öronen.

Martin Ezpeleta - Bratsungarna är individualismens Frankensteins