Det kan tyckas som att jag bara går mer och mer åt vänster. Det är en synvilla. Jag står kvar där jag står. Det är tidsandan som blåser allt hårdare mot höger. Mot det hjälper varken halsduk eller vantar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Åh! Så BRA formulerat! SNYGGT! Och... KLOKT!
TACK! :-D ♥
(r)ent (r)elativt är jag mer (r)osenskimrande (r)öd idag än som (r)åbarkad (r)evolutionär i min (r)adikala ungdom! Trots min gråsossiga (r)eformistiska (r)etero - (r)etorik! =P
Jävligt bra formulerat!
Tack, Lolla! Puss! :-p
Skicka en kommentar