Proggiga barnböcker 1 - varför jag själv blev som jag blev

Vari jag lämnar ut hela min utvecklingshistoria - och skiter blankt i det!

Om några timmar måste jag lämna tillbaka årets absoluta måste-bok: Kalle Linds Proggiga barnböcker - därför blev vi som vi blev! Och tvingas bryta mot det gratis solidariskt kollektiva alternativet att låna den!

Knulla, Revolution, Roliga sånger ... Ja, det var nog lite roligare på det proggiga 70-talet ändå! Åtminstone för dagisbarnen!

- Vafalls? Sådana ordmälen? Och barn? De skola väl ändå om några skyddas ifrån tidens ofog och förfall?

- Tvärtom, min bäste herre! Tvärtom, din gamle ärkereaktionäre papperstiger till gubbstrutt! Du om någon behöver en dumstrut!

Elsa Beskow möter Mao Tse Tung? Vad kommer mina skruvade fantasier ifrån? Från en vänsterhjärntvättande indoktrinering i min barndom? Fluortants-stalinismen? Barnprogram från VPK?

Knappast! Jag var "hemmabarn" i en proletärfamilj i lägenhet och hus i en mindre nordskånsk by (hemsamariten mindes många år efteråt mitt intresse för djur; jag mindes dessa och goselejonet jag vann i Kalle Anka men knappt henne -förlåt!). Gick på lekis (= förskola) där jag redan kunde läsa när jag började. Storasyster Mia hade lärt mig att läsa i Kalle Anka & c:o och Bamse. Mina första litterära minnen (som jag minns än). Mamma hade sagt åt mig att inte visa att jag kunde läsa. De andra barna kunde bli stötta och mobba mig. Så jag försökte låta bli att visa det. Men det sket sig eftersom jag inte kunde läsa tyst.... På lekis hade vi en jättehäftig Djungelboken-väggmålning (en film jag ännu idag avgudar som den vackraste och bästa flower power-filmen från slutet av 60-talet - Disney goes anti-Disney!). Jag bokstaverade: "D-J-U-N-G-E-L-...." och vart avslöjad! Jag fick läsa en massa för andra i klassen i både lekis och lågstadiet. Mestadels Disney-böcker och Astrid Lindgren (jag läste underbara Mio min Mio för klassen i trean).

Men jag minns fan inget knulla, snopp och slida. Att man kunde göra osannolika saker som att stoppa snopp i snippa och göra barn var ett mysterium jag nog inte teroretiskt förstod förrän på mellanstadiet (och ännu idag inte lyckats praktisera). Att man kunde ställa klass mot klass och göra revolution var ett mysterium jag nog inte teoretiskt förstod förrän på högstadiet (och ännu idag inte lyckats praktisera).

Att jag hade ångest för Staffan Westerberg på TV2 var för att han hade gubbar instängda i lådor och så. Knappast för rasslande skelett till dagisfröknar eller päregubbar till monopolkapitalister. Men det var inget mot den rädsla jag hade för skräckfigurerna i jänke-kulturimperialistiska Scooby Doo (som barn jag känner väl ännu idag gråter av rädsla för). Intresset för skräck och monster kom såklart! Liksom jag älskade skräcködlor och lejon på lekis!

Nej, jag hade nog en ganska "skyddad barndom" på lekis och lågstadiet. Jag läste tecknade serier. Jag minns att jag frågade en lekisfröken om hon visste vilken min älsklingsbok var: "Dä börjar på M!" Hon svarade: "Martin sover över" (en vad jag minns otroligt menlös barnbok jag själv hade hemma). "Mumintrollen!" svarade jag. Vilket jag är övertygad om berodde på tecknade bilder (det var ett seriealbum!) och att jag kanske kunde ta till mig vissa repliker. För Mumindalen är en värld och psykologiskt universum jag inte lyckats penetrera och utforska som en Stanley med tropikhatt förrän nu som "vuxen" (och tvingats retirera tillbaka till det oförstörda barnastadiet av Freud, Jung, Buddha, Nietzsche, LaVey, Jesus m.fl. gubbjävlar). Barna Hedenhös var däremot både roande och lärande (typ att man kunde åka pulka på bananskal ner för vulkanlava och till månen i träraket på nordiska stenåldern).

Seriealbumens fantastiska värld fortsatte att uppta hela lågstadiet: Lucky Luke och Asterix som största hjältar (samt den infantilt korkade rasist-Tintin). Och äventyrsböcker som Narnia och Tusen och en natt.

Tjejer då och kvinnligt genusperspektiv? Fanns inte i min värld! Jag gick omkring som en dåre i pojkrummet och drömde om att jag hade en stor säck som jag rövade saker i! Främst guld, ädelstenar och vackra flickor! (Vad jag skulle med brudarna till vette fan idag; men man blir ju påverkad av det man läser! Aladdin har dock ännu idag präglat mitt skönhetsideal av halvbeslöjade förföriska ädelstensskimrande orientaliska flickor!) Så blev det också så att jag sket ner mig av tjejer långt upp i vuxen ålder. Idag är det tvärtom och jag har lättare att känna mig trygg hos det täcka könet än hos det otäcka. "Ja-haa!" plikar nån pilleluriskt in. "Rädsla för att vara smygbög?" Inte ett dugg. Min "tråkiga" heterosexualitet är varken något jag skäms eller är stolt över. Den bara finns där. Liksom min ringa längd eller styrka eller svaghet för skittråkiga ämnen som matte och teknik. Men män har ett han-beteende där man som hane känner sig hotad. Och som honor måste uppfatta som lika hotande. Om de inte löper loss på sånt förstås.

Ja, sån är jag! Alltså knappast indoktrinerad i barnboksmentaliteten om knull och klasskamp / kärlek och uppror! Detta kom (med vuxenögon) väldigt strax efter! Med hårdrock och Ebba Grön! Med snatteri och porrgömmor! Puberteten! Det stadium då Revolutionen går havande med sig själv!


Tankarna flaxelifilurar iväg från knoppen på en när man försöker (vilket man definitivt gör) komma tillbaks till sitt eget dagisstadium! Som en unge som simmar i ett bollhav på IKEA! Vilket jag aldrig fick chansen att göra! Trots att det var min näst största dröm! Den största var åkattraktionerna i Disneyland i både California och Florida!