Livsprojekt

Jag blir inte illamående av julmaten. Tvärtom. Däremot av ordet "livsprojekt". Som är det värsta ord jag vet. Och ett ännu värre fenomen.

Det är inget fel på projekt i sig. Såna är både angelägna och nödvändiga. Stimulerande, peppande och fruktbara. Ett projekt är tidsbegränsat och tydligt målinriktat. Medlen är fastslagna. I regel misslyckas de. Men de kan skapa nya kunskaper. Som ju misstag gör.

Att ha hela sitt liv som "projekt" är en skrämmande tanke. Onaturlig. En korsning av kapitalistisk "nyttomaximering" och en stalinistisk "livstidsplan". Projektmöte: Hur långt har jag kommit i mitt projekt? Har jag uppnåt mina tidsbundna delmål? Vad har varit bra och vad har varit dåligt för att uppnå mina deletapper? Bolagsstämma: Behövs en extrainkallad kongress?

Det är tragiskt i sig att "projektmakaren" inte kan finna ro utan bara oro. Ingen frid utan enbart otillfredställelse, frustration och stress. Värre är att det drabbar andra: Partners som är nödvändiga komponenter i "livsprojektet". Barn som är lika nödvändiga Lego-klossar. Dessutom drabbas folk runt omkring "projektmakaren" av dennes/dennas frustrationer. Sprider en negativism som förpestar atmosfären. Bad, bad Karma.

Så rinner livet, alltså själva projektet, ifrån projektmakaren. Det misslyckades. Och var dömt att göra det från början. Haha.

Barn har inga "livsprojekt". De är inte så larviga och naiva. De möter världen med öppet sinne och fantastisk fantasi. Djur har inga "livsprojekt". De parar sig och fixar familj ändå. För att de följer sin natur.

Klart man kan ha små "delprojekt" med mål i sikte. Vad har Ni för mål med era liv just nu? Mitt är att njuta av och äta mig tjock av god mat under julhelgen så man står sig i vinterkylan. Sen får jag se!

Om en timme är det nytt bandsläpp till Sweden Rock. Årets sista. Snälla, snälla, snälla! Släpp Motörhead! Fantasilöst? Måhända! Men jag behöver lite trygghet i tillvaron just nu! Och redig rock när sommaren en gång infaller!