Sossen Daniel Suhonen skräder inte på orden i samband med att det uppdagats att höga sossar blivit påkomna med att ha sålt sin och arbetarrörelsens själ åt Svenskt Näringsliv. Med tanke på att de siktade in sig på att missa regeringschansen handlar det om rent högförräderi:
För den som tar del av Primes hemliga projektplan faller mycket av det sista halvårets politiska skeenden på plats: Högersossar gör gemensam sak med näringslivet, förenade av intresset att avradikalisera arbetarrörelsen. Högersossarna har inte blivit köpta av näringslivet i den meningen att de har anpassat sina åsikter till kapitalet – de är marknadsliberaler i själ och hjärta – men de har sålt sina tjänster och dragit med andra. Tack vare att Prime ger dem en plattform och lön, som gör att de på arbetstid kan bedriva opinionsarbete, fick de både tid och tyngd att ta sig in på DN Debatt, Newsmill och till tv-sofforna.
Sossarna har ju samarbetat med kapitalet sedan Saltsjöbadsavtalet, kan man invända. Men Primeskandalen, för det är en skandal, blir ett allvarligt fall av politisk korruption då näringslivet inte nöjer sig med att ha den ekonomiska, mediala och politiska makten. De vill styra S även inifrån, och de gör det genom att avlöna och profilera några av dem utvalda partigängare och politruker.
Hemlighetsmakeriet och omfattningen visar betydelsen av projektet men också vilka enorma resurser Svenskt näringsliv besitter: Fem heltidsanställda pr-konsulter har opererat med S-partinålen som vapen med inriktning på valet 2014. Prime har också kartlagt motståndare i Socialdemokraterna på individ- och organisationsnivå och pekat ut dem som hotbilder mot näringslivets intressen. Genom Prime har en fraktion inom socialdemokratin låtit sig sponsras av den kraft som står på den andra sidan i den grundläggande konflikten mellan arbete och kapital – den som en gång bildade det socialdemokratiska partiet. Syftet har varit att ändra den ideologiska balansen i partiet. Prime bidrog till att försvaga de rödgröna, då de skjutit in sig på kärnfrågor som var konfliktpunkter mellan de tre partierna.
Inget nytt under solen. På det glada (nåja) 90-talet presenterade sosseregeringen "krispaket" på "krispaket". Svenska Arbetsgivareföreningens ordförande Ulf Laurin ringde upp finansminister Kjell-Olof Feldt som i glatt samförstånd med statsminister Ingvar Carlsson sänkte arbetsgivaravgifterna och höjde hyror och moms för vanligt folk. De åsiktsregistrerade mig för att jag ville uppnå sossarnas programmål: socialism, demokrati och ökad jämlikhet.
Sosseregeringen gjorde Sveriges största privata storföretag, Volvo, till ett skattefrälse. Det som är bra för Volvo är bra för Sverige (idag: Det som är bra för Volvo är bra för Kinas Kommunistiska Parti). Skattepengar finansierade Volvos fabriker i Uddevalla (efter det nerlagda folkägda varvet) och Kalmar. Dessa lades ganska snart ner av de otacksamma kapitalisterna. Men vi skattebetalare "bjöd" på Scan Link och motorväg åt direktör Gyllenhammar.
I Ernst Wigforss "efterkrigsprogram", som anses som oerhört radikalt, skulle Sveriges keynistiska välfärdsbygge bygga på pengar från näringslivet. Som fick mer pengar mot att löneanspråken ströps då arbetstempot och utsvettningen ökade inom industrin på 50-talet. Kalla kriget rasade i "neutrala" Sverige. Inrikespolitiskt svartlistades kommunistiska arbetare. Utrikespolitiskt smygförhandlade Sverige med USA och CIA.
Mona Sahlin gjorde den svenska historiens mest fiaskoartade sorti med att efterlysa en politik mer höger än Reinfeldt. Hej då!
Lars Ohly skyller ifrån sig på sossarna. Trots att han satt världsrekord i eftergifter och svikna ideal. Han lär bli avsatt. Och Vänsterpartiet hamna utanför riksdagen (tillsammans med Kristdemokraterna) om fyra år. Hej då!
Jag gråter när jag skriver detta! Jag vill ju ha det röda och det gröna (Miljöpartiet är opålitliga borgare)! Jag vågar inte uttala ord som "förrädare" och "ynkryggar" i vårt mesiga samhällsklimat utan vilja till ett mål! Jag bara skakar! Och det beror inte på "extremkylan" där ute nånstans!
En trojansk häst i arbetarrörelsen
Vi får kanske aldrig mer ett vänsteralternativ som parti. Vi måste börja tänka om, tänka rätt. Politiker är låsta. Opinionsbildare är fria. Låt oss glömma det där om "fyra år till". Det är här och nu vi kan påverka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar