Själva boken? Jag kommer inte att avslöja ett ord! Mer än det jag sagt tidigare: Kalle Linds Proggiga barnböcker - därför blev vi som vi blev är årets julklapp! Och bok!
Det finns många stora sidor: som att Det Stora Sjuttiotalet (min egen parafrasering av den store marxistiske brittiske historikern Eric Hobsbawns beskrivning av Det Stora Artonhundratalet som börjande 1779 med franska revolutionen och slutande 1914 med första världskriget) började 1968 (det bauta-stora revolutionsåret) och slutade 1982 (när typ Ebba Grön gav mark för SAF:s Satsa på dig själv-kampanj).
Eller den tematiska uppdelningen i boken:
* Barnperspektivet (det brydda)
* Revolutionen var nära
* Förort med ensamstående mamma
* U-världen (och barna där)
* Feta knösar till direktörer
* Miljöhotet (Hej 2000-tal!, min anm.)
* Liggandet / Knullandet
Sarkasmerna lyser. Men även sympatierna. Som att trots allt politiskt "skriva på näsan" ("Detta lär Kommunismen") i Nationalteaterns Kåldolmar och kalsipper la gruppen ner lika mycket på att ge barna som de stora ett fett ös!
De "efterkloka" sarkasmerna är minst halva behållningen. Och de är (fantastiskt nog idag) inte i andan av "den ironiska generationen". De är varken fördömande eller förlöjligande. Kalle Lind skriver tvärtom i sitt förord till sin i bästa form kulturhistoriska bok:
"Jag är till denna dag övertygad om att barnkultur inte ska skyddas från budskap. Den som tror att det är möjligt att skriva nåt budskapslöst har aldrig skrivit nåt - åtminstone inte värt att läsa. Dock tror jag att budskapet mår bäst av att balanseras med humor, spänning eller nyansering."
Jag håller med till varje punkt! Läs den! Nostalgiker eller nutida samtidsintresserad! Oavsett om du gillar Sven Wernström, Kapten Zoom, Bamse, fri sexualupplysning, revolution på dagis, den grekiska fascistjuntan eller inte!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar