Tar mig ur sängen. Betraktar ett gammalt gulnat porträtt från min barndom. Ännu en jul har snart passerat. Ännu ett år. Hur många har jag nästan tappat räkningen på. Tidens tand gnager. Man får vara glad så länge man har tänder kvar.
Tänker i min ensamhet på alla söta flickor man förspillt sina chanser på. Man har varit för blyg. Man har varit för full. Ack ja, ack ja. Dessa tider och chanser kommer aldrig åter.
Ute ligger snön vit över granar, buskar, hustak och lyktstolpar. Jag sitter i köket med ett korsord. Och en riktigt julig tallrik med inkokt ål, sill, sylta och skinka. Maten är ens glädje i juletid. Man får som sagt vara glad så länge man har tänder kvar. När man firar jul i sitt gamla föräldrahem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar