Nu är det mindre än en vecka kvar av året. Efter första kvartalet konstaterade jag att det var bästa vintern i mitt liv. Och bestämde mig för att göra det hela till det bästa året i mitt liv.
Det började som sagt bra. Vikariat på 75%. Närmast obeskrivliga konserter med Rammstein, Ulver och Sofia Karlsson. Cult of Luna på öppet hav. Vädermässigt den mest fantastiska vinter jag varit med om. Jag ville inte att snön skulle försvinna förrän våren kom. Och det gjorde den inte heller.
Så kom våren. Som jag knappt ens vill kalla den. Iskallt och pissregn. Och Ronnie James gick ifrån oss.
Sommaren var roligare. Festivaler och campingar. Och soligare.
Hösten började ganska lovande. Vackert väder och en hel del vikariat. Tiamat på öppet hav. Sen kom vidriga november som var ännu gråare och kallare och deprimerande än "våren".
Så kom plötsligt vintern tillbaka. Den här riktiga sagolika vargavintern. Och det ljusnade lite igen. Fas 3-praktik på Statarmuseet som nog är den häftigaste arbetsplats jag varit på.
Det blev nog inte bästa året i mitt liv. På brudfronten har det verkligen varit extremvinter. På jobbfronten har jag hållt mig ovan skaren (rent av skaffat lite fruktbara kontakter). Men även utan ett kärleksliv och ett arbetsliv kan man hålla sig levande. Rent av ha kul. Det är åtminstone den bästa vintern i mitt liv. Eller vintrarna.
Detta har väl varit ett "mellanår". Och hur kul är det att få allt på en gång? Va?!
Nu kom lillasyrran och kramade storebror och skottade infarten till mamma och pappa. Med såna lillasyrror ska man inte gnälla. Och det är en vit jul utanför fönstren här i Olofström. Och att börja dagen med ännu ett julbord är inte fy skam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar